Från jordbruk till tallrik (4)
Varje år slänger vi svenskar så mycket mat att det är som att kasta en femtedel av våra pengar direkt i soporna. Den mängd koldioxid som har släppts ut för produktion och transport av den maten motsvaras av ett årligt utsläpp från 460 000 oljeeldade villor eller 700 000 bilar! Och det är troligen en underskattning. Skälen till att vi slänger så mycket mat är till exempel att vi köper för mycket och måste slänga sådant som blivit dåligt för att vi inte hunnit äta upp det. Ibland är förpackningar svåra att tömma. Även om många förpackningar skulle kunna göras bättre är de ändå viktiga. Förpackningar skyddar till exempel livsmedlen så att de håller längre. De kan också bidra till att transporterna minskar genom att det går att packa livsmedlen effektivt i båtar och lastbilar. Båt och lastbil är förresten de vanligaste transportsätten för livsmedel. En tredjedel av all godstrafik på de europeiska vägarna är livsmedelstransporter, men trots det är det ofta konsumenternas bilåkande till och från affären som står för den största klimatbelastningen per kilo transporterade livsmedel.
Läs mer om transporter, förpackningar och matsvinn och hur de påverkar miljön och klimatet i artiklarna här intill.
Vi köper mat för cirka 160 miljarder kronor om året och kastar en tredjedel. Ett gigantiskt slöseri med resurser och onödig belastning på miljö och klimat. Alla syndar, från bonden till industrin, handeln och hushållet. Mest svinn sker i hemmen. Med bättre planering och hushållning skulle råvaruproducenterna kunna få bättre betalt för högre kvalitet, transporterna minska och mark bli över för att odla annat, exempelvis energigrödor att värma bostäderna med.
Svinn i hemmet
Uppskattningsvis kastar varje svensk 100 kilo mat under ett år. Det blir 900 000 ton mat eller mellan 10-20 procent av all mat som köps hem. Produktion av all den maten har orsakat växthusgaser som motsvarar utsläpp från cirka 700 000 personbilar eller 460 000 oljeeldade villor under ett år (= 1 860 000 ton koldioxidekvivalenter).
En del av svinnet är oundvikligt och består av till exempel ben, skal, skinn och te- och kaffesump. Men cirka tre femtedelar av det som kastas är onödigt matavfall. Förutom matrester, som man inte har lust att spara för att äta senare, kastas bröd, ris, pasta och potatis samt frukt och grönsaker som lagrats på felaktigt sätt eller för länge. Rester eller för gamla mejeriprodukter hälls rakt ut i vasken. Barnfamiljer kastar mycket tillagad mat som blivit kvar på tallrikarna. Efter storhelger kastas mycket mat som upplevs som ofräsch efter att ha åkt in och ut ur kylskåpet under flera dagar. Handelns kombinationserbjudanden om fler av samma färskvara till lägre pris lockar till onödiga köp som inte går åt. Passerat bäst-före-datum är ett annat skäl att kasta. Många förpackningar är konstruerade så att de inte går att tömma helt. Det som blir kvar är också svinn. Vissa hushåll anser sig ha råd att kasta och tycker det är pinsamt att spara rester.
Svinn i butik
Matkedjorna slänger över 100 000 ton mat värd cirka två miljarder kronor årligen. Det har deras egen organisation, Svensk dagligvaruhandel, räknat ut. Vanligaste orsaken är transport- och lagringsskador eller att fel vara eller för mycket av en viss vara köpts in exempelvis vid storhelger eller i samband med olika kampanjer.
Kunderna förväntar sig välfyllda hyllor. Breda sortiment med flera fabrikat och varianter av samma slags vara leder ofta till överblivna varor med utgånget datum - som kastas. Hyllor som bara fylls på och inte cirkuleras gör att de äldsta varorna riskerar att bli kvar och till slut måste kastas. Störst svinn är det av färskvaror som kött, frukt, grönt, chark och matbröd. Grossister och leverantörer som erbjuder full returrätt får också mycket svinn, exempelvis stora volymer av färskt bröd.
Svinn i restaurang och storhushåll
En femtedel av all mat som konsumeras i Sverige, eller 1 400 miljoner portioner, kommer från restauranger och andra storhushåll – en siffra som förväntas öka i framtiden. En femtedel av maten som hanteras i dessa kök, det vill säga 20 procent, kastas. Hälften vid lagring, tillagning och servering och hälften efter servering. Lika mycket kastas i vanliga lunchrestauranger. Svinnet är extra stort från bufféer, det vill säga mat som står framme länge. Mindre restauranger är mer uppmärksamma på svinnet och tillvaratar rester för att spara pengar. De har också större möjligheter att anpassa inköpen och handla mer lokalproducerat, till skillnad från till exempel de kommunala storköken som är bundna till avtal med de flesta leverantörer. Uppskattningsvis används 1,5 procent av Sveriges odlade areal till att producera mat som slängs i den här sektorn.
Hur kan matsvinnet minskas?
Konsumenter
- Planera inköpen. Undvik att köpa för mycket även om det finns extrapriser
- Kontrollera Bäst-före-datum vid inköp och smaka och lukta på varan innan den kastas även om datumet passerats. Läs mer om bäst-före-datum och sista förbrukningdag här
- Töm förpackningar ordentligt
- Förvara på rätt sätt. Bröd, frukt, rotsaker och en del grönsaker mår bäst av att förvaras i kallt skafferi/sval
- Satsa på bra kvalitet av alla färskvaror. Ett högre kilopris kan löna sig när man inte behöver ansa bort vissna eller skämda delar. Högre kvalitet borgar också för bättre hållbarhet
- Ta vara på rester. Trolla med dem i grytor, soppor, omeletter, pajer, pizzor. Rester av middagsmaten kan bli nästa dags matlåda eller mellanmål
- Satsa på storkok. Laga mycket mat på en gång och frys in
- Som konsumenter kan vi bli mer toleranta mot exempelvis pressad skinka och formuleringar som ”maskinurbenad köttmassa”. Det är industrins metod att spara rester. Men priset bör då vara lägre för kunden
I butiken
- Bättre kylanläggningar för frukt och grönt
- Bättre planering av inköpen
- Smalare sortiment av varor av samma sort
- När hyllor fylls på, placera varorna så att de med kortast datum är lättast att komma åt
- Sänk priser på varor med kort datum och rea ut frukt och grönt som börjar sloka
- Samarbeta med restauranger som får köpa in överblivet och varor med kort datum med bra rabatter
- Ta hjälp av tekniken med smarta hyllor och smarta förpackningar som signalerar bristvara eller nära utgångsdatum
- Informera personal och kunder om vilken miljöpåverkan svinnet har
- Försök hitta och sprida kreativa lösningar för att minska svinnet
I restauranger och storhushåll
- Planera inköp noga och rotera varorna så att de med kortast datum används först
- Satsa på råvaror av hög kvalitet
- Skapa möjligheter att lagra och använda överskott
- Lagra på rätt sätt
- Använd rester och överskott bättre
- Utbilda och informera personal och till exempel skolelever om svinnets ekonomiska och miljörelaterade konsekvenser
- Försök hitta och sprida kreativa lösningar för att minska svinnet
Källor/Läs mer
- Livsmedelsverkets information och råd om matsvinn
- Släng inte maten - webbplats
- Jordbruksstatistisk årsbok, SCB, 2009
- Klimatavtryck från hushållens matavfall. Konsumentföreningen Stockholm, 2008
- Rapport från en slaskhink. Konsumentföreningen Stockholm, 2009
- Svinn i livsmedelskedjan – möjligheter till minskade mängder. Rapport 5885. Naturvårdsverket, 2008
Varför behövs förpackningar?
Förpackningens främsta syfte är att bevara kvaliteten på varan och skydda mot skador under transport och lagring. Sedan ska förpackningen locka till köp, därför spelar utseendet roll, liksom funktionen. Förpackningen ska vara lätt att öppna och i vissa fall även vara enkel att försluta. Dagens komplicerade distributionssystem med många omlastningar kräver samtidigt tåliga, stapelbara förpackningar. Slutligen ska förpackningen helst gå att återanvända eller återvinna.
Vad görs livsmedelsförpackningar av?
Papper, glas, aluminium, plast och plåt är de vanligaste materialen som förpackningar görs av. För mjölk, yoghurt, juicer och en del andra drycker är en kombination av papper och plast vanlig. Plastskiktet inuti skyddar och håller vätskan på plats. Plåt används vanligen för konserver och är ett bättre alternativ till resurskrävande aluminium.
Plast är förutom papper det dominerande materialet. Användningen ökar och ersätter allt fler förpackningar av papper och glas. Samtidigt växer kritiken. Råolja som plastförpackningarna görs av är en ändlig resurs. Plast är inte biologiskt nedbrytbar. Sopbergen växer och gigantiska mängder plastavfall cirkulerar i världshaven och skadar miljön. Intensivt forskningsarbete pågår för att ersätta den oljebaserade plasten. Ett alternativ är plast som görs av stärkelseprodukter, potatis, majs och sockerrör. En sådan plastförpackning har en symbol som talar om att den går att kompostera.
Hur mycket påverkar förpackningar miljön?
Många betraktar förpackningar som resursslöseri. Istället ökar de hållbarheten och hjälper till att minska matsvinnet. Enligt förpackningsindustrin sparar förpackningar mer resurser än de förbrukar. Förpackningens andel av varans miljöbelastning och pris varierar från 1-2 procent för kaffe, till 95 procent för vatten på flaska (enligt livscykelanalyser av 100 varor som ICA-koncernen gjort i samarbete med SIK). Branschen har också utarbetat standarder för att värna miljön vid tillverkning och utformning. Sverige och Kina har nyligen inlett samarbete för att skapa motsvarande globala regler kring miljö och förpackningar.
Pappersförpackningar är oftast bäst ur miljösynpunkt. De ger lägst utsläpp och är enkla att återvinna, förutsatt att de är väl tömda. Glasförpackningar ger låga utsläpp av växthusgaser vid tillverkning men desto mer under transport eftersom de är tunga och skrymmande. Importerat eller långfraktat vatten, öl, saft, sylt och marmelader i glasflaskor eller burkar ger stora klimatavtryck, trots att glaset är enkelt att återvinna. Aluminium, som är vanligast i öl och läskburkar, kräver mycket energi att tillverka och orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Även ozonskiktet kan påverkas. Återvunnet aluminium innebär lägre utsläpp men mildrar bara marginellt skadorna på miljö och klimat. Oljebaserad plast skadar också atmosfären vid tillverkning och är inte biologiskt nedbrytbar. PET och polystyren orsakar mest utsläpp per kilo material. Men det största miljöproblemet är den växande mängden plastavfall och tillsatser av ämnen som kommer ut i kretsloppet tillsammans med plasten. Att källsortera så mycket plast som möjligt är viktigt för miljö och klimat. En PET-flaska kan exempelvis återvinnas sju gånger innan den är utsliten och går till förbränning. En kilo återvunnen plast minskar utsläppen av koldioxid med två kilo.
Det är viktigt att komma ihåg att innehållet i förpackningen oftast påverkar miljön betydligt mer än förpackningen själv. Matsvinnet i hela livsmedelskedjan bör därför minskas så mycket som möjligt
Vad skulle hända om vi inte förpackade till exempel grönsaker?
Potatis, morötter eller tomater som kommer från odlare nära butiken säljs ofta i lösvikt. Det är när frukt och grönsaker fraktas lång väg tillsammans med andra varor som förpackningen behövs. Dels för att grönsaken inte ska skadas men också för att den ska hålla längre. En brittisk undersökning (www.incpen.org) visar att en färsk gurka håller sig färsk i två veckor om den har en tättslutande plastfolie. Utan plast skulle den bara hålla i cirka två dagar. Packdatum ska tydligt anges på förpackade grönsaker liksom på övriga livsmedel. Att ekologiska frukter och grönsaker oftare är förpackade, beror på att reglerna kräver särhållning. Det ska inte gå att blanda billigare konventionellt odlat med ekologiskt.
Vad gör man med använda förpackningar?
Företagen som tillverkar förpackningarna har också ansvar för att de samlas in och återvinns. Enligt det svenska producentansvaret, som bygger på ett EU-direktiv, ska minst 60 procent av förpackningsavfallet återvinnas. I stapeldiagrammet här intill kan du se hur mycket som återvinns i Sverige i förhållande till regeringens mål.
Enligt EU-direktivet ställs särskilda krav på utformningen av livsmedelsförpackningar. Exempelvis får återvunnen plast inte användas till nya emballage för mat. I Sverige ansvarar Livsmedelsverket för att reglerna efterlevs. Mjukplast som också ska samlas in blir nya soppåsar eller används som bränsle. Förpackningar av hårdplast är eftertraktade och exporteras för återvinning, bland annat till Indien.
Källor/Läs mer
Förpacknings- och tidningsinsamlingens (FTI) hemsida
Fakta och myter om återvinning av förpackningar på FTI: s hemsidaVarje kilo mat åker hundra mil, sägs det. Det är en sanning med modifikation. Många matvaror åker tusentals, tiotusentals mil, andra kanske bara fem eller tio. Men åker gör de. En del varor har dessutom mycket märkliga resvägar. Som den frysta laxfilén som kommer från Chile och har fileats i Thailand innan den fraktades till Sverige för att kanske säljas på ICA.
Hur transporteras olika produkter?
En tredjedel av all godstrafik på vägarna i Europa är livsmedelstransporter. Långtradare är det vanligaste sättet att frakta mat på idag. Det gäller all slags mat, även foder till djuren. Sveriges medlemskap i EU och den fria rörligheten av varor har medfört ökad import av mat från Europa. Ofta består transporterna av en kombination av tåg och lastbil. Exempel på livsmedel som fraktas med tåg är drycker, matolja, pasta, mjöl och socker. Långväga flygtransporter används bara i undantagsfall för vissa exotiska bär, frukter och grönsaker. Båt är vanligast när det gäller import av frukt, grönsaker samt fryst fisk och skaldjur, exempelvis från fjärran östern. Frukten plockas omogen och mognar under båtresan. På samma sätt möras färskt vakuumpackat kött under transporten från Sydamerika, som också sker med båt.
Hur mycket påverkar transporterna miljön?
Av de olika transportsätten ger flygtransporter upphov till mest klimatpåverkan, 200 gånger mer jämfört med båtfrakt (se stapeldiagram). Trots långa transportsträckor är båtfrakt ett miljövänligt alternativ i förhållande till mängd transporterad produkt. Tåg är också skonsamt mot miljön men sparsamt nyttjat.
Livsmedelskedjan Coop har hösten 2009 tagit ett stort steg mot klimatsmarta frakter och låter en stor del av sina varor ta tåget (se bild). Transporten sker i samarbete med Green Cargo. Varor fylls på i 36 lastbilstrailers och lastas sedan ombord på det så kallade Cooptåget, som går från Helsingborg till Stockholm fem dagar i veckan. Det innebär 350 färre långtradare per vecka på samma vägsträcka och 8000 ton mindre koldioxidutsläpp per år. Målet är att Cooptåget ska rulla vidare även norrut och på sikt ska merparten av Coops transporter ske med tåg.
Antalet livsmedelstransporter liksom avstånden ökar i takt med att produktionen specialiseras och blir alltmer storskalig. Utvecklingen går mot färre mejerier, färre slakterier, färre bagerier, allt större men färre gårdar, allt större men färre mataffärer. Även mellan konsumenten och butiken har avståndet ökat markant. När kvartersbutiken är borta tar man bilen och handlar i något köpcentrum. Maten åker allt längre sträckor men ändå är den genomsnittliga transportsträckan kort - cirka tio mil. Och det är inte de tyngsta och längsta frakterna utan de kortaste som belastar miljön mest. Ökad efterfrågan på ekologiska varor ställer krav på miljövänligare transporter. Både handeln och industrin har ambition att effektivisera och samordna transporterna bättre. Men det går trögt. Dagligvaruhandeln svarar för en femtedel, det vill säga 20 procent, av de totala godstransporterna.
Trots alla livsmedelstransporter är det inte de som står för de största utsläppen av växthusgaser i livsmedelskedjan utan produktionen – speciellt jordbrukets produktion. Transporterna står för ca 20-30 procent av livsmedelsproduktionens totala utsläpp av växthusgaser.
Vilken betydelse har konsumentens transportsätt?
Omkring en tredjedel av alla transporter i livsmedelskedjan är hemtransporter. Personbilstransporterna till och från mataffären gör större inverkan på miljön än alla långtradare med livsmedel vi ser på vägarna. Det beror på mängden gods som transporteras samtidigt. En fullpackad långtradare med släp har cirka 30 till 40 ton varor i lasten och drar cirka 4,5 liter diesel per mil. Vid en körning på 100 mil kan den därför släppa ut mindre koldioxid per kilo vara än personbilen som kör hem varor från stormarknaden. Ju oftare konsumenten tar bilen till mataffären desto större miljöpåverkan. Att åka kollektivt, cykla till mataffären eller handla på nätet, e-handla, kan vara en modell för att minska hushållens biltransporter. Naturvårdsverket har visat att cirka 35 procent energi skulle sparas om hälften av alla inköp gjordes via nätet och leverans av varorna till hushållen samordnades.
Exempel på två olika varor, ost…
Arla Herrgård står det på plastförpackningen som osten ligger i. Hur den kom till ICA Kvantum i Nacka utanför Stockholm är en lång historia. Den är ystad på Arlas mejeri i Kalmar. Mjölken kom från kor i Småland, Öland eller Östergötland. Efter en tids lagring fraktades osten från Kalmar till Arlas centrallager i Götene för att mogna färdigt och sedan förpackas i bit. Från Götene kördes Herrgårdsosten med Arlas långtradare till ICA: s centrallager i Kallhäll. Därifrån skickades den tillsammans med andra varor till ICA-butiken i Nacka.
…och morot
Morötterna i den ICA-märkta plastpåsen i grönsakshyllan är skördade hos en odlare utanför Kristianstad. Därifrån kördes de till ett skånskt packeri som samlar upp rotsaker från fler odlare i trakten. Där tvättades morötterna och packades i enkilos plastpåsar, datumstämplades och skickas till ICA: s centrallager för frukt och grönt i Helsingborg. Efter kvalitetskontroll skickades morötterna vidare till något av ICA: s fem övriga centrallager, i det här fallet Kallhäll. Från Kallhäll kördes morötterna slutligen ut till butik. Kanske i samma lastbil som herrgårdsosten.
Källor/läs mer
Mat och klimat - En sammanfattning om matens klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv, Angervall, Sonesson, Ziegler och Cederberg, SIK-Rapport 776, 2008.