Forskare från Karlstads universitet tipsar:

läs artikel i Värmlands Folkblad

Hur gör jag för att bli en miljösmart matkonsument? Hur ska jag som konsument kunna välja mat som både är bra för miljön och min hälsa? När får vi en klimatmärkning av livsmedel och hur kommer den att fungera?  Dessa och andra frågor kring samma tema diskuteras vid den andra seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som handlar om livsmedelsproduktionens och konsumtionens miljöpåverkan. I en expertpanel sitter nutritionist Monika Pearson från Livsmedelsverket och Pernilla Tidåker, projektledare för Klimatmärkningen/Svenskt sigill.

- Köttkonsumtionen har ökat kraftigt i Sverige de senaste 10-20 åren och vi äter nu mer kött än vad som är motiverat ur näringssynpunkt. Produktionen av kött är väldigt resurskrävande och medför en mycket större miljöbelastning jämfört med odling av vegetabiliska livsmedel. För miljöns och även vår hälsas skull skulle vi gott och väl kunna minska vår köttkonsumtion.

Detta säger Monika Pearson som har medverkat vid framtagandet av förslaget till Livsmedelsverkets miljösmarta matval utifrån kostråden.

Seminariet sänds via videolänk från Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala till kommunala lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor. Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 23 mars

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket. Kontakt: Karolin Bergman, 018 - 67 24 57 eller Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Visst är det väl transporten av mat som är den största miljöboven - eller? Ett av tio kilo mat som vi köper i Sverige slängs i onödan. Odlad lax från Norge transporteras till andra sidan jordklotet för att rensas och styckas och transporteras sedan till svenska butiker. Hur ska vi hantera maten på bästa sätt för att minska onödig miljöbelastning? Hur stor skillnad gör det om jag cyklar till affären istället för att ta bilen? Hur gör man för att jämföra klimatpåverkan från olika livsmedel? Frågor kring transporter, förpackningar och svinn diskuteras vid årets första seminarieträff i projektet Miljösmart Mat som handlar om livsmedelsproduktionens och konsumtionens miljöpåverkan.

I expertpanelen sitter Elin Röös från Institutionen för energi och teknik vid SLU, Uppsala och Anna Carlsson, expert på matsvinn från Konsumentföreningen Stockholm.

- Vi slänger mycket mat i vårt samhälle idag, och mycket av den maten slängs helt i onödan vilket  också ger en helt onödig miljöbelastning. Om vi ändrar vårt beteende kan det göra stor skillnad för miljön, säger Anna Carlsson.

Seminariet ges via videolänk och sänds från Sveriges lantbruksuniversitet vid Ultuna i Uppsala till kommunala lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor. Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 16 mars

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket och Formas. Kontakt: Karolin Bergman, 018 - 67 24 57 eller Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31 LivsmedelsSverige.

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

• Ät mindre kött.
• Byt ut en del av köttet mot proteinrika och fiberrika baljväxter som ärter, bönor och linser – färska, torkade eller konserverade. Baljväxter är bra i växtföljden och hjälper till att binda kväve i marken.
• När du handlar nötkött, välj svenskt och gärna ekologiskt eller naturbeteskött. När du handlar fläskkött eller kyckling, välj kött från ekologisk produktion eller från produktionssystem där fodret inte består av importerat sojafoder eller mycket odlat foder.
• Brukar du äta lunch ute på restaurang? – välj gärna vegetariskt! Köttet på restauranger är ofta importerat.
• Satsa på grytor med mycket lök och rotsaker så kan du minska på mängden kött men ändå bli mätt. Byt ut en del av köttfärsen mot rivna morötter och rödbetor.
• Ät säsongsanpassat. Följ den svenska odlingssäsongen och välj bort frukt och grönt som flygfraktats. Njut av färskpotatis, sparris, färsk lök, bladgrönsaker och bär under vår och sommar. Passa på att frossa i höstskördade frukter, svamp och grönsaker. Laga gratänger, soppor och mustiga grytor med lök, rotsaker och bönor under vintermånaderna
• Byt ut salladsgrönsaker mot grövre grönsaker som lök, morötter, kål, rödbetor. Det är både billigare, nyttigare och bättre för miljön.
• Ät mer av lokala grönsaker och frukter och mindre från växthusodlingar som använder fossila bränslen.
• Byt ris mot potatis, bulgur, matkorn och matvete och pasta som producerats i Sverige. Ris måste fraktas långt och marken som riset odlas på släpper ut mycket metangas.
• Ät gärna fisk och skaldjur, men välj arter från hållbart fiske som är märkta med Krav eller MSC (se miljömärken i avsnittet om märkning).
• Undvik så gott det går att äta livsmedel som transporterats med flyg eller långa vägar med lastbil.
• Förvara maten rätt så håller den längre och onödigt spill minskas.
• Lita på dina sinnen. Lär dig hur färsk mat luktar och smakar och titta inte blint på bäst-före-datum.
• Lär dig skillnaden mellan ”bäst-före-datum” och ”sista förbrukningsdag”.
• Kasta inte mat i onödan. Vi slänger vart femte kilo mat vi handlar hem. Den största delen av all den maten har producerats och transporterats helt i onödan. Planera matinköpen bättre och ta vara på resterna.
• Laga maten energiekonomiskt. Använd gärna mikro, håll spisplattor rena och använd plana kastruller och stekpannor. Använd lock och undvik att stormkoka maten. Utnyttja eftervärmen.
• Vattenkokare är både det snabbaste och energisnålaste sättet att koka upp vatten på.

Källor

Grön guide, Naturskyddsföreningens hemsida.

Mat & Klimat, Björklund, Holmgren, Johansson, Medströms bokförlag, 2008.

Hur ska jag välja mat för att var miljösmart? Kan jag äta miljösmart och hälsomedvetet? Hur gör man när man räknar på olika produkters miljöpåverkan. Dessa frågor kan du få svar på genom att läsa texterna i detta avsnitt. Titta också på filmen här till höger.

Efterfrågan på klimatinformation om produkter ökar runtom i världen. Men att beräkna en varas totala klimatpåverkan är svårt. Carbon Footprinting är ett projekt mellan ett 50-tal länder som, tillsammans med den internationella standardiseringsorganisationen ISO, arbetar för att få till stånd enhetliga metoder för klimatmärkning av varor och tjänster. Arbetet ska vara klart år 2011. Frivillig klimatmärkning pågår redan i flera länder.

Brittiska livsmedelskedjan Tesco var först i Europa med att klimatmärka varor. Symbolen är ett fotavtryck där mängden utsläpp av koldioxid anges för respektive vara. Märkningen inleddes våren 2008. De första produkterna som märktes var apelsinjuice, lök, potatis och tvättmedel. Ett år senare var ett hundratal av kedjans varor klimatmärkta. Tesco har också tagit fram en skrift om vad man kan göra för att minska klimatavtrycket. En miljon exemplar av skriften har distribuerats till kunder i Storbritannien och på Irland.

Den franska regeringen överväger att införa en obligatorisk klimatmärkning. Hur den ska utformas är inte klart men beslut fattas under våren 2010. Ett avtal finns redan mellan Miljödepartementet, ansvariga myndigheter och de stora kedjorna om att utveckla klimatmärkningen under en femårsperiod. Flera livsmedelskedjor har redan infört klimatmärkning som t.ex. Casino, Leclerc, Intermarché och Ecomarché. Casino, exempelvis, grundar sin koldioxidmärkning på de fem viktigaste stegen i varans livscykel och har cirka 3000 varor med märket ”Carbon Casino”.

I Schweiz använder matkedjan Migros procenttal för att informera om hur mycket koldioxidutsläppen har minskat vid produktion av olika varor, alltså en slags omvänd information. Kedjan delar också ut informationsmaterial med tips om hur man kan spara energi genom att agera och handla på olika sätt.

Läs mer:

Tesco

Klimatmärkningen.se

 

Bra Miljöval

Naturskyddsföreningen som är Sveriges största oberoende natur- och miljöorganisation har tagit fram märket Bra Miljöval för att underlätta för konsumenter som vill handla miljövänligt. För att ett företag ska få använda märket på sin produkt måste produkten uppfylla särskilda miljökriterier. De produkter som bär märket kan vara varor som till exempel hushållskemikalier eller tjänster som till exempel elenergi och transporter.

 

EU-blomman

EU-blomman eller ”EU Ecolabel” som märket heter egentligen är EU:s motsvarighet till den nordiska Svanen. Märket visar att EU-kommissionens miljökriterier är uppfyllda. Kraven ställs på produktens hela livscykel. Varor som bär märket kan vara hygienartiklar, hushållsmaskiner, bäddmadrasser, kläder, möbler mm.

Läs mer: Europeiska kommissionen – Eco-label

 

Forest Stewardship Council (FSC)

Forest Stewardship Council är ett certifieringsorgan för trävaror. Märkningen visar att varorna producerats från skogar som brukas på ett miljöanpassat och ekonomiskt hållbart sätt. Krav ställs på att biologisk mångfald ska skyddas och att urbefolkningars rättigheter respekteras. Drygt tio procent av världens skogar är FSC-certifierade idag (2009).

 

Svanen

Svanenmärket är nordens officiella miljömärke som i Sverige utfärdas av Miljömärkning Sverige. Produkterna eller tjänsterna som bär märket måste uppfylla vissa miljökriterier som omprövas regelbundet. Kraven ställs på produktens hela livscykel. Svanen används på kemtekniska varor, hygienartiklar, maskiner, hotell mm.

 

TCO

Den internationella TCO-märkningen används för IT- och kontorsutrustning med bra användarvänlighet och liten miljöbelastning. Produkterna testas och bedöms av oberoende kvalificerade testlaboratorier. Gällande krav för märket bestäms tillsammans med användare, tillverkare och forskare och andra experter. När det gäller miljön ställer TCO krav på låg energiförbrukning, begränsad användning av miljöfarliga ämnen samt återvinning. TCO Development som äger märket är ett aktiebolag som ägs av TCO, Tjänstemännens centralorganisation. Det finns ett antal olika TCO-märken beroende på vilken produkt som märks.

DEBIO

Norsk ekologisk märkning för livsmedel. Liksom för KRAV finns det regler som ska uppfyllas i hela produktionsledet. Kontroller utförs regelbundet för att se att reglerna följs. Varor med det norska märket syns ibland i svenska butiker.

 

Demeter

Svenska Demeterförbundet är en ideell konsumentförening som kontrollerar och auktoriserar biodynamisk växtodling, djurhållning, slakterier, butiker, förädlare, grossister och importörer. Alla demetermärkta varor måste dessutom uppfylla EU:s regler om ekologisk produktion. Demetermärket innebär att produkten innehåller minst 95 % ekologiskt och minst 90 % biodynamiskt odlade råvaror. Genom tidsbegränsad dispens kan andelen biodynamisk råvara sänkas till minst 2/3-delar, men andelen ekologiskt odlade råvaror måste fortfarande vara 95 %. Demeterförbunden som finns i över 20 olika länder har gemensamma internationella riktlinjer.

 

Ekologiskt jordbruk (ny logo från juli 2010)

EU: s märke för ekologiska produkter får bara användas om de innehåller minst 95 procent ekologiskt producerade råvaror. EU vill genom sitt ekologiska märke underlätta för konsumenterna att känna igen ekologiska livsmedel. EU: s märke för ekologiska livsmedel håller på att få ny design, men märket som visas här (Ekologiskt jordbruk) gäller tills vidare. Från och med 1 juli 2010 måste ekologiska produkter märkas med EU-symbolen, men andra märken för ekologiska varor får användas som tilläggsmärkning. EU-märket får bara användas på produkter som är godkända av ett nationellt kontrollorgan. I Sverige finns ett antal godkända kontrollorgan: SMAK, Aranea Certifiering, Valiguard och HS certifiering.

EU-kommissionen anordnade under 2009 och början av 2010 en designtävling och en online-omröstning som var öppen för allmänheten för att utse en ny logo för ekologiska livsmedel från EU. Totalt röstade 129 493 personer vara drygt 60 % röstade på det grönvita lövet som måste användas på alla ekologiska produkter inom EU från juli 2010.

 

SMAK

Aranea Certifiering

Valiguard

Hushållningssällskapets certifiering

I love eco (ICA)

I love eco är ICA:s varumärke för ekologiska livsmedel. Livsmedlen är godkända enligt EU:s eller KRAV:s regler för ekologisk produktion.

 

KRAV (nytt märke från 2010-02-10)

KRAV är en ekonomisk förening som ägs av en grupp företag och organisationer och som arbetar för en ökad ekologisk produktion och konsumtion. Märket används främst på livsmedel men används även för andra produkter som till exempel textilier. För att få använda KRAV-märket ska föreningens regler vara uppfyllda vilket också ska kontrolleras regelbundet av ett godkänt certifieringsorgan (SMAK, Aranea Certifiering, Valiguard, HS certifiering).

KRAVs regler innebär att konstgödsel och syntetiska bekämpningsmedel inte får används. I den ekologiska animalieproduktionen ställs höga krav på att främja produktionsdjurens behov och välbefinnande. KRAV har också vissa begränsningar gällande användningen av tillsatser i livsmedel. En produkt som uppfyller KRAVs regler uppfyller även automatiskt EU:s ibland mindre långtgående regler för ekologiskt jordbruk varför produkten får märkas med båda symbolerna.

Med utgång från den ekologiska grunden tar KRAV ett nytt steg mot målet om en hållbar livsmedelsproduktion genom att lägga till regler som minskar matens klimatpåverkan. Inledningsvis gäller tillägget växthus och fiske och fortsätter successivt inom samtliga områden t.o.m. år 2012. I samband med denna förändring i märkningen så införs ett nytt KRAV-märke.

 

Marine Stewardship Council

MSC (Marine Stewardship Council) är en global, oberoende, icke vinstdrivande organisation som arbetar med att lösa problemen med överfiskning av världens vatten. MSC certifierar företag som enligt bedömning bedriver ett hållbart fiske. Antalet fiskprodukter som bär märket ökar stadigt i svenska butiker. Organisationen grundades 1997 av Unilever och Världsnaturfonden (WWF) men står nu på egna ben med stöd från olika företag och organisationer.

 

Rainforest Alliance

Rainforest Alliance är en internationell icke vinstdrivande organisation som certifierar företag som kan visa att de producerar varor och tjänster på ett sätt som bevarar den biologiska mångfalden och möjliggör människors långsiktiga försörjning.

 

Svensk lantmat

Svensk lantmat är en producentförening för små och stora svenska livsmedelsföretag. Föreningen har funnits sedan 1990 och har som mål att företagen ska finnas nära konsumenten och garanterar kvalitet och ursprung. Märket är inte ett miljömärke utan ett kvalitetsmärke, men eftersom varorna är närproducerade kan de ändå medföra vissa miljövinster i form av minskade transporter.

 

Svenskt Sigill

Svenskt Sigill är ett kvalitetsmärke för livsmedel och blommor. Varor märkta med Svenskt Sigill kommer alltid från svenska gårdar och går att spåra tillbaka till sitt ursprung. Märket garanterar att varan har producerats enligt regler om livsmedelssäkerhet, miljöhänsyn, god djuromsorg och öppna landskap. Ett fristående kontrollföretag kontrollerar att reglerna följs. Märket Svenskt sigill ägs av Sigill Kvalitetssystem AB som är ett dotterbolag till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

 

Treklövern (COOP)

Treklövern är inte ett officiellt miljömärke utan fungerar som en guide till miljömärkta varor i Coops butiker, till exempel KRAV-märkta livsmedel.

 

Änglamark (COOP)

Änglamark är inget miljömärke utan Coops varumärke för miljövänliga varor som tillsammmans med änglamarksymbolen är märkta med till exempel KRAV-märket eller Svanen.

 

Ø-märket

Märket får sättas på danska ekologiska varor som producerats och kontrollerats enligt de regler som utfärdas av Danmarks centrala livsmedelsmyndighet (Fødevarestyrelsen) och EU. Varor med det danska märket syns ibland i svenska butiker.

 

 

 

 

 

 

Vi köper mat för cirka 160 miljarder kronor om året och kastar en tredjedel. Ett gigantiskt slöseri med resurser och onödig belastning på miljö och klimat. Alla syndar, från bonden till industrin, handeln och hushållet. Mest svinn sker i hemmen. Med bättre planering och hushållning skulle råvaruproducenterna kunna få bättre betalt för högre kvalitet, transporterna minska och mark bli över för att odla annat, exempelvis energigrödor att värma bostäderna med.

Svinn i hemmet

Uppskattningsvis kastar varje svensk 100 kilo mat under ett år. Det blir 900 000 ton mat eller mellan 10-20 procent av all mat som köps hem. Produktion av all den maten har orsakat växthusgaser som motsvarar utsläpp från cirka 700 000 personbilar eller 460 000 oljeeldade villor under ett år (= 1 860 000 ton koldioxidekvivalenter).

En del av svinnet är oundvikligt och består av till exempel ben, skal, skinn och te- och kaffesump. Men cirka tre femtedelar av det som kastas är onödigt matavfall. Förutom matrester, som man inte har lust att spara för att äta senare, kastas bröd, ris, pasta och potatis samt frukt och grönsaker som lagrats på felaktigt sätt eller för länge. Rester eller för gamla mejeriprodukter hälls rakt ut i vasken. Barnfamiljer kastar mycket tillagad mat som blivit kvar på tallrikarna. Efter storhelger kastas mycket mat som upplevs som ofräsch efter att ha åkt in och ut ur kylskåpet under flera dagar. Handelns kombinationserbjudanden om fler av samma färskvara till lägre pris lockar till onödiga köp som inte går åt. Passerat bäst-före-datum är ett annat skäl att kasta. Många förpackningar är konstruerade så att de inte går att tömma helt. Det som blir kvar är också svinn. Vissa hushåll anser sig ha råd att kasta och tycker det är pinsamt att spara rester.

Svinn i butik

Matkedjorna slänger över 100 000 ton mat värd cirka två miljarder kronor årligen. Det har deras egen organisation, Svensk dagligvaruhandel, räknat ut. Vanligaste orsaken är transport- och lagringsskador eller att fel vara eller för mycket av en viss vara köpts in exempelvis vid storhelger eller i samband med olika kampanjer.

Kunderna förväntar sig välfyllda hyllor. Breda sortiment med flera fabrikat och varianter av samma slags vara leder ofta till överblivna varor med utgånget datum - som kastas. Hyllor som bara fylls på och inte cirkuleras gör att de äldsta varorna riskerar att bli kvar och till slut måste kastas. Störst svinn är det av färskvaror som kött, frukt, grönt, chark och matbröd. Grossister och leverantörer som erbjuder full returrätt får också mycket svinn, exempelvis stora volymer av färskt bröd.

Svinn i restaurang och storhushåll

En femtedel av all mat som konsumeras i Sverige, eller 1 400 miljoner portioner, kommer från restauranger och andra storhushåll – en siffra som förväntas öka i framtiden. En femtedel av maten som hanteras i dessa kök, det vill säga 20 procent, kastas. Hälften vid lagring, tillagning och servering och hälften efter servering. Lika mycket kastas i vanliga lunchrestauranger. Svinnet är extra stort från bufféer, det vill säga mat som står framme länge. Mindre restauranger är mer uppmärksamma på svinnet och tillvaratar rester för att spara pengar. De har också större möjligheter att anpassa inköpen och handla mer lokalproducerat, till skillnad från till exempel de kommunala storköken som är bundna till avtal med de flesta leverantörer. Uppskattningsvis används 1,5 procent av Sveriges odlade areal till att producera mat som slängs i den här sektorn.

Hur kan matsvinnet minskas?

Konsumenter

• Planera inköpen. Undvik att köpa för mycket även om det finns extrapriser
• Kontrollera Bäst-före-datum vid inköp och smaka och lukta på varan innan den kastas även om datumet passerats. Läs mer om bäst-före-datum och sista förbrukningdag här
• Töm förpackningar ordentligt
• Förvara på rätt sätt. Bröd, frukt, rotsaker och en del grönsaker mår bäst av att förvaras i kallt skafferi/sval
• Satsa på bra kvalitet av alla färskvaror. Ett högre kilopris kan löna sig när man inte behöver ansa bort vissna eller skämda delar. Högre kvalitet borgar också för bättre hållbarhet
• Ta vara på rester. Trolla med dem i grytor, soppor, omeletter, pajer, pizzor. Rester av middagsmaten kan bli nästa dags matlåda eller mellanmål
• Satsa på storkok. Laga mycket mat på en gång och frys in
• Som konsumenter kan vi bli mer toleranta mot exempelvis pressad skinka och formuleringar som ”maskinurbenad köttmassa”. Det är industrins metod att spara rester. Men priset bör då vara lägre för kunden

I butiken

• Bättre kylanläggningar för frukt och grönt
• Bättre planering av inköpen
• Smalare sortiment av varor av samma sort
• När hyllor fylls på, placera varorna så att de med kortast datum är lättast att komma åt
• Sänk priser på varor med kort datum och rea ut frukt och grönt som börjar sloka
• Samarbeta med restauranger som får köpa in överblivet och varor med kort datum med bra rabatter
• Ta hjälp av tekniken med smarta hyllor och smarta förpackningar som signalerar bristvara eller nära utgångsdatum
• Informera personal och kunder om vilken miljöpåverkan svinnet har
• Försök hitta och sprida kreativa lösningar för att minska svinnet

I restauranger och storhushåll

• Planera inköp noga och rotera varorna så att de med kortast datum används först
• Satsa på råvaror av hög kvalitet
• Skapa möjligheter att lagra och använda överskott
• Lagra på rätt sätt
• Använd rester och överskott bättre
• Utbilda och informera personal och till exempel skolelever om svinnets ekonomiska och miljörelaterade konsekvenser
• Försök hitta och sprida kreativa lösningar för att minska svinnet

Källor/Läs mer

• Livsmedelsverkets information och råd om matsvinn
• Släng inte maten - webbplats
• Jordbruksstatistisk årsbok, SCB, 2009
• Klimatavtryck från hushållens matavfall. Konsumentföreningen Stockholm, 2008
• Rapport från en slaskhink. Konsumentföreningen Stockholm, 2009
• Svinn i livsmedelskedjan – möjligheter till minskade mängder. Rapport 5885. Naturvårdsverket, 2008

Varför behövs förpackningar?

Förpackningens främsta syfte är att bevara kvaliteten på varan och skydda mot skador under transport och lagring. Sedan ska förpackningen locka till köp, därför spelar utseendet roll, liksom funktionen. Förpackningen ska vara lätt att öppna och i vissa fall även vara enkel att försluta. Dagens komplicerade distributionssystem med många omlastningar kräver samtidigt tåliga, stapelbara förpackningar. Slutligen ska förpackningen helst gå att återanvända eller återvinna.

Vad görs livsmedelsförpackningar av?

Papper, glas, aluminium, plast och plåt är de vanligaste materialen som förpackningar görs av. För mjölk, yoghurt, juicer och en del andra drycker är en kombination av papper och plast vanlig. Plastskiktet inuti skyddar och håller vätskan på plats. Plåt används vanligen för konserver och är ett bättre alternativ till resurskrävande aluminium.

Plast är förutom papper det dominerande materialet. Användningen ökar och ersätter allt fler förpackningar av papper och glas. Samtidigt växer kritiken. Råolja som plastförpackningarna görs av är en ändlig resurs. Plast är inte biologiskt nedbrytbar. Sopbergen växer och gigantiska mängder plastavfall cirkulerar i världshaven och skadar miljön. Intensivt forskningsarbete pågår för att ersätta den oljebaserade plasten. Ett alternativ är plast som görs av stärkelseprodukter, potatis, majs och sockerrör. En sådan plastförpackning har en symbol som talar om att den går att kompostera.

Hur mycket påverkar förpackningar miljön?

Många betraktar förpackningar som resursslöseri. Istället ökar de hållbarheten och hjälper till att minska matsvinnet. Enligt förpackningsindustrin sparar förpackningar mer resurser än de förbrukar. Förpackningens andel av varans miljöbelastning och pris varierar från 1-2 procent för kaffe, till 95 procent för vatten på flaska (enligt livscykelanalyser av 100 varor som ICA-koncernen gjort i samarbete med SIK). Branschen har också utarbetat standarder för att värna miljön vid tillverkning och utformning. Sverige och Kina har nyligen inlett samarbete för att skapa motsvarande globala regler kring miljö och förpackningar.

Pappersförpackningar är oftast bäst ur miljösynpunkt. De ger lägst utsläpp och är enkla att återvinna, förutsatt att de är väl tömda. Glasförpackningar ger låga utsläpp av växthusgaser vid tillverkning men desto mer under transport eftersom de är tunga och skrymmande. Importerat eller långfraktat vatten, öl, saft, sylt och marmelader i glasflaskor eller burkar ger stora klimatavtryck, trots att glaset är enkelt att återvinna. Aluminium, som är vanligast i öl och läskburkar, kräver mycket energi att tillverka och orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Även ozonskiktet kan påverkas. Återvunnet aluminium innebär lägre utsläpp men mildrar bara marginellt skadorna på miljö och klimat. Oljebaserad plast skadar också atmosfären vid tillverkning och är inte biologiskt nedbrytbar. PET och polystyren orsakar mest utsläpp per kilo material. Men det största miljöproblemet är den växande mängden plastavfall och tillsatser av ämnen som kommer ut i kretsloppet tillsammans med plasten. Att källsortera så mycket plast som möjligt är viktigt för miljö och klimat. En PET-flaska kan exempelvis återvinnas sju gånger innan den är utsliten och går till förbränning. En kilo återvunnen plast minskar utsläppen av koldioxid med två kilo.

Det är viktigt att komma ihåg att innehållet i förpackningen oftast påverkar miljön betydligt mer än förpackningen själv. Matsvinnet i hela livsmedelskedjan bör därför minskas så mycket som möjligt

 

Vad skulle hända om vi inte förpackade till exempel grönsaker?

Potatis, morötter eller tomater som kommer från odlare nära butiken säljs ofta i lösvikt. Det är när frukt och grönsaker fraktas lång väg tillsammans med andra varor som förpackningen behövs. Dels för att grönsaken inte ska skadas men också för att den ska hålla längre. En brittisk undersökning (www.incpen.org) visar att en färsk gurka håller sig färsk i två veckor om den har en tättslutande plastfolie. Utan plast skulle den bara hålla i cirka två dagar. Packdatum ska tydligt anges på förpackade grönsaker liksom på övriga livsmedel. Att ekologiska frukter och grönsaker oftare är förpackade, beror på att reglerna kräver särhållning. Det ska inte gå att blanda billigare konventionellt odlat med ekologiskt.

Vad gör man med använda förpackningar?

Företagen som tillverkar förpackningarna har också ansvar för att de samlas in och återvinns. Enligt det svenska producentansvaret, som bygger på ett EU-direktiv, ska minst 60 procent av förpackningsavfallet återvinnas. I stapeldiagrammet här intill kan du se hur mycket som återvinns i Sverige i förhållande till regeringens mål.

Enligt EU-direktivet ställs särskilda krav på utformningen av livsmedelsförpackningar. Exempelvis får återvunnen plast inte användas till nya emballage för mat. I Sverige ansvarar Livsmedelsverket för att reglerna efterlevs. Mjukplast som också ska samlas in blir nya soppåsar eller används som bränsle. Förpackningar av hårdplast är eftertraktade och exporteras för återvinning, bland annat till Indien.

Källor/Läs mer

Förpacknings- och tidningsinsamlingens (FTI) hemsida

Fakta och myter om återvinning av förpackningar på FTI: s hemsida