Hur produceras maten i Sverige och hur ser ett hållbart lantbruk ut? Kring dessa frågor diskuterar vi i den tredje seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som sätter in frågor om mat och klimat i ett bredare miljöperspektiv. I expertpanelen sitter forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet.

- De senaste 50 åren har vi fått tillgång till två viktiga produktionsmedel; handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De har betytt mycket för den produktionsutveckling som vi har haft och som i storleksordningen är att vi har fördubblat spannmålsskördarna och mjölkproduktionen under dessa år.

Det säger Rune Andersson, professor i markvetenskap, som är en av de deltagande experterna som särskilt kommer prata om konventionellt jordbruk. I expertpanelen sitter även Jan Bertilsson, professor i husdjursvetenskap som ska berätta om mjölkproduktionen, och Johanna Björklund, forskare inom ekologisk produktion på Centrum för uthålligt lantbruk. Johanna Björklund säger:

- Det ekologiska lantbruket har varit en drivkraft för det konventionella att utvecklas miljövänligt. Det är intressant att se hur både det ekologiska och konventionella lantbruket har lärt sig av varandra och att det är så viktigt att det finns olika sätt att driva lantbruk och olika idéer om vad ett hållbart lantbruk är.

Seminarierna sänds via videolänk från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala till lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund, där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor! Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 20 april

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket och Formas. Kontakt: Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige (nås dock inte fredag 16 april).

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Hur gör jag för att bli en miljösmart matkonsument? Hur ska jag som konsument kunna välja mat som både är bra för miljön och min hälsa? När får vi en klimatmärkning av livsmedel och hur kommer den att fungera?  Dessa och andra frågor kring samma tema diskuteras vid den andra seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som handlar om livsmedelsproduktionens och konsumtionens miljöpåverkan. I en expertpanel sitter nutritionist Monika Pearson från Livsmedelsverket och Pernilla Tidåker, projektledare för Klimatmärkningen/Svenskt sigill.

- Köttkonsumtionen har ökat kraftigt i Sverige de senaste 10-20 åren och vi äter nu mer kött än vad som är motiverat ur näringssynpunkt. Produktionen av kött är väldigt resurskrävande och medför en mycket större miljöbelastning jämfört med odling av vegetabiliska livsmedel. För miljöns och även vår hälsas skull skulle vi gott och väl kunna minska vår köttkonsumtion.

Detta säger Monika Pearson som har medverkat vid framtagandet av förslaget till Livsmedelsverkets miljösmarta matval utifrån kostråden.

Seminariet sänds via videolänk från Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala till kommunala lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor. Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 23 mars

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket. Kontakt: Karolin Bergman, 018 - 67 24 57 eller Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Visste du att för 150 år sedan jobbade två av tre svenskar med jordbruk, skogsbruk eller fiske? Nu är det bara två procent av hela Sveriges befolkning som gör det. Under samma tid har det svenska jordbruket också gått igenom andra stora förändringar. Lantbrukaren använder idag maskiner istället för oxar och hästar för att plöja, så och skörda åkern. Användning av handelsgödsel och kemisk besprutning har gjort att skördarna har kunnat mångdubblas. Dessa förändringar bidrog till att hjälpa Sverige ur fattigdom. Men, jordbrukets förändring har också medfört att miljön påverkas. Det svenska landskapet har förändrats. Mycket av den mark som förut användes för odling eller bete för djur har nu växt igen. Våtmarker har torrlagts. Jordbruket släpper också ut växthusgaser som påverkar klimatet och näring som orsakar övergödning av sjöar och hav. Av alla steg i livsmedelskedjan är det jordbruket som står för den största miljöpåverkan.

I texterna här intill kan du lära dig mer om dagens svenska jordbruk, ekologisk produktion, närodlad mat och hur jordbruket påverkar miljön. Genom att klicka på filmerna här till höger kan du också höra två experter svara på frågor om ”vanligt” så kallat konventionellt jordbruk och om ekologiskt jordbruk.

Jordbruket, oavsett om det är konventionellt eller ekologiskt, påverkar miljön runt omkring oss. Viss påverkan ses som positiv, till exempel att landskapet hålls öppet, medan annan påverkan är negativ, till exempel läckage av näring eller utsläpp av växthusgaser. Riksdagen har antagit 16 miljömål som berör hela samhället. Jordbruket har i större eller mindre grad betydelse för hur flertalet av dessa mål ska kunna uppfyllas.

Näringsläckage, övergödning och försurning

Kväve tillförs jordbruksmarken genom handels-, stall- och betesgödsel, slam, kvävefixering från baljväxter, luftnedfall och utsäde. En del av kvävet försvinner i samband med skörd när grödorna tas bort från åkern. Skillnaden mellan tillfört och bortfört kväve blir det överskott som riskerar att läcka ut i luft och vatten och orsaka övergödning. Närmare hälften, 40 procent, av kväveläckaget till sjöar, hav och vattendrag beror på jordbruket. Mest kväveöverskott finns på mjölkgårdarna, både konventionella och ekologiska. Läckaget är störst i södra och västra Götaland, där jordarna är lätta och det finns mycket djur. Dessutom är nederbörden stor och vintrarna milda i området vilket ökar läckaget. Kväve kan också läcka genom att ammoniak från gödsel avges till luften. När ammoniaken sedan faller ned igen kan den orsaka både försurning och övergödning. Kväveläckaget går att minska genom effektivare metoder för att lagra och sprida gödsel, anläggning av bevuxna men oodlade skyddszoner och nya våtmarker samt odling av fånggrödor (grödor som tar upp kvävet). Statliga miljöstöd finns för flera sådana åtgärder.

Fosfor är ett viktigt grundämne men också en ändlig resurs som bryts för framställning av fosfatgödsel till jordbruket. Fosfor binds i marken men riskerar att frigöras speciellt vid kraftiga regn eller snösmältning på lerhaltiga obeväxta och sluttande jordar. I områden med mycket djur kan fosfor spridas till marken via foder och stallgödsel. Fosfor har större betydelse än kväve när det gäller övergödning av sjöar och vattendrag - även till havet, har forskarna kommit fram till på senare år. Jordbruket svarar för nästan hälften av fosforförlusterna, 40 procent. Åtgärder mot fosforläckage liknar de som används för att minska kväveläckaget.

Andra ämnen som kan orsaka övergödning och försurning är kväveoxider och svaveldioxid från förbränning av fossila bränslen.

Växthusgaser

Jordbruket släpper i huvudsak ut tre sorters växthusgaser: koldioxid från åkermark och från förbränning av fossila bränslen som olja och diesel, metangas från husdjur, främst nötboskap, och lustgas (dikväveoxid) från åkermark. Jordbruket är orsak till cirka 15 procent av samhällets totala utsläpp av växthusgaser. När det gäller lustgas och metan så svarar jordbruket för 70 respektive 60 procent av Sveriges totala utsläpp medan jordbrukets koldioxidutsläpp bara är cirka två procent av det totala.

Metan är en 20 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Metangas bildas vid nedbrytning av växtrester och vid matsmältningen hos idisslande djur. Utsläppen har minskat de senaste åren till följd av minskad köttproduktion. Istället har köttimporten ökat och miljöbelastningen exporterats till andra länder. Stallgödsel släpper också ifrån sig metan. Om gödsel, mat och växtrester rötas till biogas förvandlas problemet till klimatvinst. Restprodukten blir högvärdigt jordförbättringsmedel. Bidrag utgår till lantbruk som satsar på biogasanläggning.

Lustgas är en 300 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Hur den bildas i jordbruksmarken är delvis oklart men stora mängder kväve och dålig tillgång på syre ger ökad risk för avgång av lustgas. Vid lagring av fast stallgödsel avgår också lustgas. Flytgödsel, det vill säga gödsel blandat med urin, släpper ifrån sig betydligt mindre mängder.

Koldioxidutsläppen i jordbruket kan minskas genom att odla mer vall och energigrödor. Användningen av biobränslen för uppvärmning av stall och växthus har redan krympt energianvändning och koldioxidutsläppen väsentligt.

Kadmium

Tungmetallen kadmium finns i det råfosfat som används för att tillverka fosforgödsel. Även det avloppsslam som används som gödselmedel i jordbruket innehåller kadmium. Upplagring av kadmium i åkermarken kan på sikt minska markens användbarhet för produktion av livsmedel. Naturliga processer kan skadas och kadmium i de skördade grödorna kan skada människors hälsa. Tillförseln av kadmium till odlad mark har minskat mycket de senaste 30 åren, främst genom att kadmiuminnehållet i handelsgödsel har minskat.

Biologisk mångfald

Jordbrukslandskapet som formats under århundraden har förändrats drastiskt de senaste årtiondena. Åkrar och betesmarker har lagts ned, småbiotoper har försvunnit, våtmarker har dikats ut, gamla kulturväxter och svenska lantraser har minskat i antal. Ekonomiskt stöd för skötsel av betesmarker och ängsmarker syftar till att främja öppnare landskap och ökad biologisk mångfald. Småbiotoper som stenrösen och gärdesgårdar och åkerholmar ska skyddas och skötas om. Andra exempel på åtgärder för att öka den biologiska mångfalden är anläggning av våtmarker, vilket också minskar risken för näringsläckage.

Kemisk bekämpning

Bekämpningsmedel används i jordbruket för att skydda odlade växter mot angrepp av ogräs, insekter och svampsjukdomar. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan leda till att dessa preparat läcker ut i vatten, luft och mark. Riskerna för att detta ska ske beror på flera saker. Till exempel spelar miljöbetingelserna på och runt omkring fälten där preparaten används stor roll liksom preparatens egenskaper och hur de hanteras. De bekämpningsmedels-rester som finns i naturen har spridits med vinden när fälten besprutas, eller från olämplig hantering när sprutor töms och fylls på. Den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel i Sverige har minskat kraftigt de senaste 30 åren. Några orsaker till detta är ökad rådgivning, bättre spridningsteknik, användning av lägre doser, mer mekanisk bekämpning och att åkerarealen har minskat.

Källor

Jordbruksstatistisk årsbok. SCB, 2009.

Läs mer

Hållbarhet i svenskt jordbruk. SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, LRF, 2007.

Förr skulle det svenska jordbruket göra oss självförsörjande med mat. Nu handlar det mer om att ha en effektiv inhemsk produktion som åtminstone täcker en del av vår egen konsumtion. Idag importeras en tredjedel av maten vi äter. Det handlar också om att behålla en levande landsbygd och erbjuda rekreation för stressade storstadsbor. Det politiska målet för Sveriges jordbruk är att det ska vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart.

Sju procent, av Sveriges totala landareal på 41 miljoner hektar (410 000 kvadratkilometer) används idag till att producera mat, foder och energigrödor. Två tredjedelar är åkermark, resten är betesmark och jord som ligger i träda eller används för energiskogsodling. Antalet jordbruksföretag har minskat med cirka tusen per år sedan EU-inträdet 1995 och är nu cirka 70 000. Utvecklingen av företagens storlek går i två riktningar - stordrift och småskalighet. Medelstora jordbruk läggs ned eller köps upp av kapitalstarka företag med allt mer specialiserad produktion. Småjordbruken överlever via en mer varierande verksamhet, där även turism blivit en lönande bisyssla. Storjordbruken är koncentrerade till slättbygderna i södra och mellersta Sverige, medan de mindre mest finns i skogs- och mellanbygder samt i norr. En kraftig rationalisering av arbetet har lett till att knappt två procent av Sveriges befolkning arbetar med jordbruk, skogsbruk och fiske idag jämfört med två av tre svenskar för 150 år sedan.

Odling

Odling är grunden för vår livsmedelsförsörjning, även när det gäller animaliska livsmedel som mjölk och kött eftersom djurens foder består av växtmaterial. De flesta grödor sås på våren och skördas på sommaren eller hösten. Efter skörden bearbetas ofta fälten med harv för att bekämpa ogräs och blanda in växtresterna i marken. Därefter plöjs fältet och harvas igen inför höstsådden i september eller, som förberedelse inför vintervilan, i de fall sådd sker på våren. För att minska problemen med växtsjukdomar, insekter och ogräs brukar man låta de olika grödorna komma efter varandra i en så kallad växtföljd. Användandet av en växtföljd bygger på att minska smittspridning eftersom olika sorters grödor får olika sorters sjukdomar och angrepp.

Sädesslag (också kallade spannmål eller cerealier) som vete, korn, havre och råg odlas på en tredjedel av Sveriges totala odlade areal. Även oljeväxter (till exempel raps), baljväxter (ärter och bönor), potatis och sockerbetor odlas för livsmedelsframställning. Mer än tre fjärdedelar av åkermarken används för att producera foder till husdjuren.

Gödsling

De tre mineralnäringsämnen som växterna behöver mest av är kväve, kalium och fosfor. De två senare kan man ge varje år eller "förrådsgödsla" för några år i taget. Kväve däremot behöver grödan vid rätt tidpunkt för att skörden skall bli den bästa möjliga. Ärtor och andra baljväxter tar sitt kväve ur luften och kvävegödslas därför inte. De berikar också marken med kväve inför efterföljande gröda.

Besprutning

För att undvika eller minska angreppen av ogräs, sjukdomar och skadedjur som konkurrerar om näring och orsakar minskade skördar används ofta besprutning (kemisk bekämpning) i konventionell odling. På försommaren besprutas stråsäden och flera andra grödor mot ogräs. Olika insekter bekämpas efter behov med stora variationer mellan olika år.

Djurhållning

Mjölkproduktionen har varit basen och betande kor i hagarna vår klassiska bild av svenskt lantbruk. I dagsläget finns cirka 360 000 mjölkkor i vårt land som tillsammans producerar cirka 3 miljarder liter mjölk per år. De senaste 30 åren har antalet mjölkkor i Sverige minskat kraftigt liksom antalet mjölkkobesättningar. Å andra sidan har antalet kor per besättning ökat. Trots ett minskat antal mjölkkor har den totala mjölkproduktionen hållits ganska konstant. Med hjälp av avel och anpassad utfodring har mjölkkon på hundra år förmåtts ge ifrån sig allt mer mjölk - från 2000 liter upp till i genomsnitt 9000 liter per år. Förutom mjölken korna ger kommer mycket av nötköttet vi äter från kalvar till mjölkkor som inte behövs för mjölkproduktion.

Betande nötboskap spelar en viktig roll för det öppna landskapet. Men produktionen av svenskt nötkött har minskat och hälften av vår nötköttskonsumtion täcks idag av import.  Den minskade nötköttsproduktionen gör det svårare att nå det miljömål som riksdagen antagit, att arealen betesmark ska öka. Antalet grisar som föds upp för slakt har minskat sedan 1980-talet. Det svenska grisköttet får allt större konkurrens av billigare kött från bland annat Danmark. Produktionen av får och kyckling har ökat.

Husdjursproduktionen är störst i Sveriges södra delar. Störst ekonomisk betydelse har mjölkproduktionen. Därefter kommer produktionen av nötkött, gris och fjäderfä. Produktionskostnaderna inkluderar arbetskraft, foder, kostnader för byggnader, stängsel, veterinär med mera. Importen av djurfoder utgör mindre än 10 procent av djurens totala konsumtion i Sverige. Det importerade fodret består till stora delar av proteinfoder som sojabönor.

Den svenska djurskyddslagstiftningen hör till den mest långtgående i världen. Reglerna är också strängare i Sverige än i andra länder inom EU. Exempelvis är det lag på att mjölkkor, får och getter ska få vistas utomhus under sommaren. Grisar ska vara lösgående, de får alltså inte stå uppbundna. I Sverige är det också förbjudet att klippa av grisarnas svansar och att trimma näbbarna på höns och kycklingar.

Hur påverkas miljö och klimat av jordbruket?

Livsmedelsproduktionen står för cirka 30 procent av samhällets totala utsläpp av växthusgaser. Jordbruket och dess råvaruproduktion står för den största klimatbelastningen i livsmedelskedjan. Utsläpp av metangas från djur och lustgas från jordbruksmarken bidrar till växthuseffekten. Utsläpp av växthusgaser kommer också från energikrävande tillverkning av konstgödsel, förbränning och multnande växtrester samt från dieselanvändning i arbetsmaskiner och fordon. Jordbruket bidrar också till andra miljöproblem. Ensidig odling samt bekämpning av ogräs och insekter påverkar den biologiska mångfalden. Utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i luften samt läckage av kväve och fosfor till hav, sjöar och vattendrag bidrar till försurning och övergödning. Anrikning av den giftiga tungmetallen kadmium, som har sitt ursprung i bland annat tillverkning av fosforgödselmedel, kan på sikt minska åkermarkens användning för produktion av livsmedel.

Källor

Jordbruksstatistisk årsbok. SCB, 2009.

Läs mer

Odling och uppfödning  Faktaboken, LivsmedelsSverige

De nationella miljömålen

Vad är ekologisk produktion och vilka principer följer man?

Att bruka jorden ekologiskt är att förhålla sig till naturresurser som mark, vatten och energi på ett skonsamt sätt. Samspelet människa och natur är centralt och målet är att skapa en långsiktigt hållbar produktion av mat. Stor biologisk mångfald och ett starkt djurskydd är också viktiga ingredienser. Även förädlingen av jordbruksprodukterna ska vara uthållig. Vad som räknas som ekologisk produktion i Sverige bestäms dels av EU: s förordning om ekologisk produktion, dels av KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion). Biodynamisk odling är en form av ekologisk odling och följer EU-förordningen och Demeterförbundets regler. Ekologisk produktion kan certifieras av godkända certifieringsföretag. En certifierad ekologisk produkt kan bära EU: s, KRAV: s eller Demeterförbundets symbol. Produkter som är ekologiskt producerade men inte är certifierade får inte säljas som ekologiska produkter.

Naturlighet, kretslopp, närhet, försiktighet och rättvisa är några nyckelord för ekologisk livsmedelsproduktion.

Ekologisk odling och djurhållning

Det som främst utmärker den ekologiska produktionen är hur man hanterar skadegörare och ogräs, hur man gör för att ge grödorna tillräckligt med näring och att djuren har en central roll i produktionen. En ekologisk gård har vanligen både djur och odlingsmark. Skadegörare och ogräs hålls främst efter med förebyggande metoder. Växtföljden kan till exempel användas så att risken för olika angrepp minskar. Odling av motståndskraftiga sorter är ett annat sätt att minska angreppen. Inga kemiska bekämpningsmedel får användas. Växtnäringen ska användas för att bygga upp jordens bördighet. Som växtnäring används stallgödsel, kvävefixerande baljväxter och annat organiskt material. Mineralgödsel får endast användas om det har naturligt ursprung. Gårdens växt- och djurhållning ska vara i balans. Därför odlas djurens foder på gården och antalet djur ska anpassas efter den areal gården har för att producera foder. Ekologisk produktion ställer höga krav på djurskydd och att djuren ska ha möjlighet att utöva sina naturliga beteenden.

Ekologiska lantbruk får ofta lägre skördar än konventionella. Spannmålsskördarna i Sverige blir i snitt 30 procent lägre medan potatisskördarna i snitt kan bli hälften så stora som för ett konventionellt lantbruk. Skillnaderna i avkastning för slåttervall och betesvall jämfört med konventionell odling är däremot små. Skördarnas storlek varierar också mer för ekologiska lantbruk jämfört med konventionella. Arbetsinsatsen är högre i det ekologiska lantbruket, speciellt för grönsaksodling där ofta handrensning av ogräs krävs. Odlingar riskerar att drabbas hårdare vid torka och sjukdomsangrepp eftersom det inte finns några snabba lösningar att ta till.

Cirka 15 procent av åkerarealen brukas ekologiskt i Sverige idag varav cirka hälften utgörs av certifierad ekologisk odling. De ekologiska lantbrukarna är ojämnt fördelade över landet. Störst andel ekologiska lantbruk finns i norra Sverige. Exempelvis är varannan gård ekologisk i Jämtland och Västernorrland medan bara fem procent av de skånska bönderna satsat ekologiskt. Trots det är ändå antalet företagare som satsar på ekologisk produktion störst i Västra Götalands, Värmlands, Jönköpings, Östergötlands och Skåne län, det vill säga i landets södra delar eftersom det totala antalet lantbrukare är större i söder än i norr. Även de största arealerna som brukas ekologiskt finns i södra Sverige.

Hur påverkas miljö och klimat?

Den ekologiska produktionen värnar den biologiska mångfalden och använder inga giftiga kemikalier vilket är i linje med de nationella miljömålen för ökad mångfald, en giftfri miljö och grundvatten av god kvalitet.  I synnerhet konventionella djurgårdar har i genomsnitt ett högre kväveöverskott än ekologiska motsvarigheter. Hur stort näringsläckaget blir från en gård beror dock på många faktorer och skillnader mellan gårdar, oavsett om de bedriver ekologisk eller konventionell lantbruk, kan vara stora. Utsläppen av växthusgaser är lika stora eller något lägre för ekologisk produktion jämfört med konventionell eftersom handelsgödsel inte används. Utsläppen kan dock vara högre per kilo producerad vara i den ekologiska odlingen eftersom avkastningen per hektar i regel är lägre. För idisslande djur på bete, som kor och får, är skillnaderna i utsläpp små mellan ekologisk och konventionell produktion. Eftersom ogräsmedel inte används i ekologisk produktion behövs mekanisk bekämpning, vilket ökar utsläppen av växthusgaser om motordrivna maskiner används. Mullbildningen som generellt är högre i det ekologiska lantbruket bidrar till att binda koldioxid i marken.

Vad är KRAV?

KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion) bildades 1985, från början som Kontrollföreningen för alternativ odling. Alternativjordbrukarna var en liten grupp lantbrukare som protesterade mot negativa miljöeffekter och ohållbara produktionsmetoder i det konventionella jordbruket. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt. Ekologiska livsmedel efterfrågas alltmer över hela världen och de ekologiska idéerna om att odla mark och föda upp djur ses av många som lösningen på flera av jordbrukets miljöproblem. Idag drivs KRAV som en ekonomisk förening med 28 rikstäckande medlemsorganisationer. Det finns fyra kontrollföretag som kan certifiera ekologisk produktion och som också övervakar att reglerna följs i produktionen. Cirka 4000 jordbruksföretag är anslutna till KRAV och ungefär 6000 certifierade produkter och 540 livsmedelsförädlare bär Kravmärket.

Vad skiljer EU-ekologiskt och KRAV-odlat?

Vad som får kallas för ekologisk produktion styrs av EU: s förordning om ekologisk produktion och av KRAV. EU-förordningen gäller som lag som är gemensam för alla medlemsländer inom EU och den dikterar en miniminivå för vad som ska gälla för ekologisk produktion. EU tillåter vissa nationella tilläggsbestämmelser. Exempelvis får KRAV fortsätta ha tuffare krav på utevistelse för grisar, kor och höns liksom förbudet mot att använda nitrit i kött och charkprodukter. KRAV har också regler för vildfångad fisk som inte regleras i EU-förordningen. Från 1 juli år 2010 gäller obligatorisk märkning av ekologiska produkter med gemensam EU-symbol - EU-ekologiskt. Certifierade ekologiska produkter måste bära EU-märket men får dessutom märkas med KRAV-märket eller Demeterförbundets symbol om reglerna för dessa är uppfyllda.

Källor

• Ekologiskt lantbruk –Odling och djurhållning. Ingrid Källander. Natur och Kultur, 2005.
• Ekologisk produktion och miljökvalitetsmålen – En litteraturgenomgång. Jonas Nilsson, CUL, SLU, 2007.
• LRF
• Jordbruksverket
• KRAV
• Ekologiskt jordbruk, EU-kommissionen
• Demeterförbundet

Att känna doften av ett nyplockat äpple, att få påverka vad som odlas, att veta mer om hur moroten eller biffen produceras och att till och med få se odlaren/uppfödaren i ögonen - det är en stark önskan hos allt fler konsumenter, inte bara i Sverige utan i de flesta industrialiserade länder. Närproducerat, småskaligt och regionala specialiteter är den snabbast växande trenden inom livsmedelssektorn.

Vad är närproducerad mat?

Det är mat som produceras, förädlas och distribueras till konsumenter inom ett visst avgränsat område. Lokalproducerad mat betyder samma sak. Efterfrågan på sådan mat ökar. Människor söker alternativ till den anonyma massproducerade maten. Man kan tala om en folkrörelse. Allt fler lokala producenter ser nya utvecklingsmöjligheter i att sälja direkt till kund från den egna gården eller via andra kanaler. Ofta går fler producenter samman och bildar nätverk med gemensam marknadsföring och distribution.

Bondens egen marknad är en verksamhet som startade för snart tio år sen i Sverige och ännu tidigare i USA och Storbritannien. Det innebär att matproducenter från gårdar inom en radie på cirka 25 mil reser in till staden och säljer sina varor på en marknad där. Potatisen på ICA kan ha åkt tio gånger längre än den på Bondens marknad. Än så länge. Både livsmedelskedjor och grossister har insett fördelar med att satsa på lokalt producerade varor. De är inga vinstmaskiner, men bidrar till att ge butiken gott rykte hos kunderna.

Är närproducerat samma som småskaligt?

Ja och nej. Småskaligt kan vara närproducerat, men det kan lika gärna vara livsmedel som är tillverkade långt från konsumenten. Definitionen på vad som är småskalig matproduktion varierar. Enligt EU är det en verksamhet med upp till 50 anställda och en omsättning på högst 100 miljoner kronor. I Sverige menar man vanligen ett företag med högst tio anställda där man både producerar, förädlar, förpackar och distribuerar.

Regional mat

Man talar också om regional mat. Den kan i och för sig vara närproducerad men begreppet innebär mat som har en koppling till en viss region eller geografiskt område. Det kan handla om Västerbottenost, öländska kroppkakor, skånsk spettekaka, smak, tillagningsmetoder, eller kulturella traditioner. Det förekommer också att producenter från en hel region går samman och marknadsför mat därifrån, exempelvis Smaka på Småland och Öland, Goda Gotland, Smakriket Jämtland.

Är närproducerad mat bättre ur miljösynpunkt?

Ja på flera plan. Avståndet mellan producent och konsument krymper. Maten behöver inte åka så långt eller lastas om och lagras i energikrävande kylrum. Bönderna får både uppskattning och bättre betalt för sina varor och kan utveckla produktionen på gården, vilket bidrar till ökad mångfald i landskapet. Med smakrika, färskare varor minskar förhoppningsvis även matsvinnet.

Distribution och transporter är samtidigt det största problemet både miljömässigt och praktiskt för den här formen av handel. Olika former av samtransporter och samverkan behövs, annars ökar miljöbelastningen, även om avstånden är korta.

Vad innebär närproducerad mat för konsumenten?

Som konsument av närproducerad mat bidrar man en smula till att bevara öppna landskap, bevarad mångfald av djur och växter och på sikt ett mer hållbart jordbruk. Närkontakt med den lokala producenten bidrar till ökad förståelse för hur kretsloppet fungerar och hur våra livsmedel produceras. Ju fler kunder som kräver besked om ursprung, äkthet och närproducerade livsmedel desto större chans att de stora aktörerna i livsmedelskedjan fokuserar mer på hög kvalitet och varor som är mindre anonyma.

Läs mer

http://www.regionalmat.se/