Kanske vill du starta hösten med att se och lyssna på ett seminarium om ekologisk djurhållning som genomfördes på SLU den 25 maj? Det finns inspelat och kan ses via SLU:s hemsida. Frågor om kor, grisar och kycklingar tas upp och även konsumenternas syn på djurhållningen behandlas av en rad olika experter.

Hur produceras maten i Sverige och hur ser ett hållbart lantbruk ut? Kring dessa frågor diskuterar vi i den tredje seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som sätter in frågor om mat och klimat i ett bredare miljöperspektiv. I expertpanelen sitter forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet.

- De senaste 50 åren har vi fått tillgång till två viktiga produktionsmedel; handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De har betytt mycket för den produktionsutveckling som vi har haft och som i storleksordningen är att vi har fördubblat spannmålsskördarna och mjölkproduktionen under dessa år.

Det säger Rune Andersson, professor i markvetenskap, som är en av de deltagande experterna som särskilt kommer prata om konventionellt jordbruk. I expertpanelen sitter även Jan Bertilsson, professor i husdjursvetenskap som ska berätta om mjölkproduktionen, och Johanna Björklund, forskare inom ekologisk produktion på Centrum för uthålligt lantbruk. Johanna Björklund säger:

- Det ekologiska lantbruket har varit en drivkraft för det konventionella att utvecklas miljövänligt. Det är intressant att se hur både det ekologiska och konventionella lantbruket har lärt sig av varandra och att det är så viktigt att det finns olika sätt att driva lantbruk och olika idéer om vad ett hållbart lantbruk är.

Seminarierna sänds via videolänk från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala till lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund, där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor! Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 20 april

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket och Formas. Kontakt: Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige (nås dock inte fredag 16 april).

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Visste du att för 150 år sedan jobbade två av tre svenskar med jordbruk, skogsbruk eller fiske? Nu är det bara två procent av hela Sveriges befolkning som gör det. Under samma tid har det svenska jordbruket också gått igenom andra stora förändringar. Lantbrukaren använder idag maskiner istället för oxar och hästar för att plöja, så och skörda åkern. Användning av handelsgödsel och kemisk besprutning har gjort att skördarna har kunnat mångdubblas. Dessa förändringar bidrog till att hjälpa Sverige ur fattigdom. Men, jordbrukets förändring har också medfört att miljön påverkas. Det svenska landskapet har förändrats. Mycket av den mark som förut användes för odling eller bete för djur har nu växt igen. Våtmarker har torrlagts. Jordbruket släpper också ut växthusgaser som påverkar klimatet och näring som orsakar övergödning av sjöar och hav. Av alla steg i livsmedelskedjan är det jordbruket som står för den största miljöpåverkan.

I texterna här intill kan du lära dig mer om dagens svenska jordbruk, ekologisk produktion, närodlad mat och hur jordbruket påverkar miljön. Genom att klicka på filmerna här till höger kan du också höra två experter svara på frågor om ”vanligt” så kallat konventionellt jordbruk och om ekologiskt jordbruk.

Jordbruket, oavsett om det är konventionellt eller ekologiskt, påverkar miljön runt omkring oss. Viss påverkan ses som positiv, till exempel att landskapet hålls öppet, medan annan påverkan är negativ, till exempel läckage av näring eller utsläpp av växthusgaser. Riksdagen har antagit 16 miljömål som berör hela samhället. Jordbruket har i större eller mindre grad betydelse för hur flertalet av dessa mål ska kunna uppfyllas.

Näringsläckage, övergödning och försurning

Kväve tillförs jordbruksmarken genom handels-, stall- och betesgödsel, slam, kvävefixering från baljväxter, luftnedfall och utsäde. En del av kvävet försvinner i samband med skörd när grödorna tas bort från åkern. Skillnaden mellan tillfört och bortfört kväve blir det överskott som riskerar att läcka ut i luft och vatten och orsaka övergödning. Närmare hälften, 40 procent, av kväveläckaget till sjöar, hav och vattendrag beror på jordbruket. Mest kväveöverskott finns på mjölkgårdarna, både konventionella och ekologiska. Läckaget är störst i södra och västra Götaland, där jordarna är lätta och det finns mycket djur. Dessutom är nederbörden stor och vintrarna milda i området vilket ökar läckaget. Kväve kan också läcka genom att ammoniak från gödsel avges till luften. När ammoniaken sedan faller ned igen kan den orsaka både försurning och övergödning. Kväveläckaget går att minska genom effektivare metoder för att lagra och sprida gödsel, anläggning av bevuxna men oodlade skyddszoner och nya våtmarker samt odling av fånggrödor (grödor som tar upp kvävet). Statliga miljöstöd finns för flera sådana åtgärder.

Fosfor är ett viktigt grundämne men också en ändlig resurs som bryts för framställning av fosfatgödsel till jordbruket. Fosfor binds i marken men riskerar att frigöras speciellt vid kraftiga regn eller snösmältning på lerhaltiga obeväxta och sluttande jordar. I områden med mycket djur kan fosfor spridas till marken via foder och stallgödsel. Fosfor har större betydelse än kväve när det gäller övergödning av sjöar och vattendrag - även till havet, har forskarna kommit fram till på senare år. Jordbruket svarar för nästan hälften av fosforförlusterna, 40 procent. Åtgärder mot fosforläckage liknar de som används för att minska kväveläckaget.

Andra ämnen som kan orsaka övergödning och försurning är kväveoxider och svaveldioxid från förbränning av fossila bränslen.

Växthusgaser

Jordbruket släpper i huvudsak ut tre sorters växthusgaser: koldioxid från åkermark och från förbränning av fossila bränslen som olja och diesel, metangas från husdjur, främst nötboskap, och lustgas (dikväveoxid) från åkermark. Jordbruket är orsak till cirka 15 procent av samhällets totala utsläpp av växthusgaser. När det gäller lustgas och metan så svarar jordbruket för 70 respektive 60 procent av Sveriges totala utsläpp medan jordbrukets koldioxidutsläpp bara är cirka två procent av det totala.

Metan är en 20 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Metangas bildas vid nedbrytning av växtrester och vid matsmältningen hos idisslande djur. Utsläppen har minskat de senaste åren till följd av minskad köttproduktion. Istället har köttimporten ökat och miljöbelastningen exporterats till andra länder. Stallgödsel släpper också ifrån sig metan. Om gödsel, mat och växtrester rötas till biogas förvandlas problemet till klimatvinst. Restprodukten blir högvärdigt jordförbättringsmedel. Bidrag utgår till lantbruk som satsar på biogasanläggning.

Lustgas är en 300 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Hur den bildas i jordbruksmarken är delvis oklart men stora mängder kväve och dålig tillgång på syre ger ökad risk för avgång av lustgas. Vid lagring av fast stallgödsel avgår också lustgas. Flytgödsel, det vill säga gödsel blandat med urin, släpper ifrån sig betydligt mindre mängder.

Koldioxidutsläppen i jordbruket kan minskas genom att odla mer vall och energigrödor. Användningen av biobränslen för uppvärmning av stall och växthus har redan krympt energianvändning och koldioxidutsläppen väsentligt.

Kadmium

Tungmetallen kadmium finns i det råfosfat som används för att tillverka fosforgödsel. Även det avloppsslam som används som gödselmedel i jordbruket innehåller kadmium. Upplagring av kadmium i åkermarken kan på sikt minska markens användbarhet för produktion av livsmedel. Naturliga processer kan skadas och kadmium i de skördade grödorna kan skada människors hälsa. Tillförseln av kadmium till odlad mark har minskat mycket de senaste 30 åren, främst genom att kadmiuminnehållet i handelsgödsel har minskat.

Biologisk mångfald

Jordbrukslandskapet som formats under århundraden har förändrats drastiskt de senaste årtiondena. Åkrar och betesmarker har lagts ned, småbiotoper har försvunnit, våtmarker har dikats ut, gamla kulturväxter och svenska lantraser har minskat i antal. Ekonomiskt stöd för skötsel av betesmarker och ängsmarker syftar till att främja öppnare landskap och ökad biologisk mångfald. Småbiotoper som stenrösen och gärdesgårdar och åkerholmar ska skyddas och skötas om. Andra exempel på åtgärder för att öka den biologiska mångfalden är anläggning av våtmarker, vilket också minskar risken för näringsläckage.

Kemisk bekämpning

Bekämpningsmedel används i jordbruket för att skydda odlade växter mot angrepp av ogräs, insekter och svampsjukdomar. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan leda till att dessa preparat läcker ut i vatten, luft och mark. Riskerna för att detta ska ske beror på flera saker. Till exempel spelar miljöbetingelserna på och runt omkring fälten där preparaten används stor roll liksom preparatens egenskaper och hur de hanteras. De bekämpningsmedels-rester som finns i naturen har spridits med vinden när fälten besprutas, eller från olämplig hantering när sprutor töms och fylls på. Den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel i Sverige har minskat kraftigt de senaste 30 åren. Några orsaker till detta är ökad rådgivning, bättre spridningsteknik, användning av lägre doser, mer mekanisk bekämpning och att åkerarealen har minskat.

Källor

Jordbruksstatistisk årsbok. SCB, 2009.

Läs mer

Hållbarhet i svenskt jordbruk. SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, LRF, 2007.

Vad är ekologisk produktion och vilka principer följer man?

Att bruka jorden ekologiskt är att förhålla sig till naturresurser som mark, vatten och energi på ett skonsamt sätt. Samspelet människa och natur är centralt och målet är att skapa en långsiktigt hållbar produktion av mat. Stor biologisk mångfald och ett starkt djurskydd är också viktiga ingredienser. Även förädlingen av jordbruksprodukterna ska vara uthållig. Vad som räknas som ekologisk produktion i Sverige bestäms dels av EU: s förordning om ekologisk produktion, dels av KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion). Biodynamisk odling är en form av ekologisk odling och följer EU-förordningen och Demeterförbundets regler. Ekologisk produktion kan certifieras av godkända certifieringsföretag. En certifierad ekologisk produkt kan bära EU: s, KRAV: s eller Demeterförbundets symbol. Produkter som är ekologiskt producerade men inte är certifierade får inte säljas som ekologiska produkter.

Naturlighet, kretslopp, närhet, försiktighet och rättvisa är några nyckelord för ekologisk livsmedelsproduktion.

Ekologisk odling och djurhållning

Det som främst utmärker den ekologiska produktionen är hur man hanterar skadegörare och ogräs, hur man gör för att ge grödorna tillräckligt med näring och att djuren har en central roll i produktionen. En ekologisk gård har vanligen både djur och odlingsmark. Skadegörare och ogräs hålls främst efter med förebyggande metoder. Växtföljden kan till exempel användas så att risken för olika angrepp minskar. Odling av motståndskraftiga sorter är ett annat sätt att minska angreppen. Inga kemiska bekämpningsmedel får användas. Växtnäringen ska användas för att bygga upp jordens bördighet. Som växtnäring används stallgödsel, kvävefixerande baljväxter och annat organiskt material. Mineralgödsel får endast användas om det har naturligt ursprung. Gårdens växt- och djurhållning ska vara i balans. Därför odlas djurens foder på gården och antalet djur ska anpassas efter den areal gården har för att producera foder. Ekologisk produktion ställer höga krav på djurskydd och att djuren ska ha möjlighet att utöva sina naturliga beteenden.

Ekologiska lantbruk får ofta lägre skördar än konventionella. Spannmålsskördarna i Sverige blir i snitt 30 procent lägre medan potatisskördarna i snitt kan bli hälften så stora som för ett konventionellt lantbruk. Skillnaderna i avkastning för slåttervall och betesvall jämfört med konventionell odling är däremot små. Skördarnas storlek varierar också mer för ekologiska lantbruk jämfört med konventionella. Arbetsinsatsen är högre i det ekologiska lantbruket, speciellt för grönsaksodling där ofta handrensning av ogräs krävs. Odlingar riskerar att drabbas hårdare vid torka och sjukdomsangrepp eftersom det inte finns några snabba lösningar att ta till.

Cirka 15 procent av åkerarealen brukas ekologiskt i Sverige idag varav cirka hälften utgörs av certifierad ekologisk odling. De ekologiska lantbrukarna är ojämnt fördelade över landet. Störst andel ekologiska lantbruk finns i norra Sverige. Exempelvis är varannan gård ekologisk i Jämtland och Västernorrland medan bara fem procent av de skånska bönderna satsat ekologiskt. Trots det är ändå antalet företagare som satsar på ekologisk produktion störst i Västra Götalands, Värmlands, Jönköpings, Östergötlands och Skåne län, det vill säga i landets södra delar eftersom det totala antalet lantbrukare är större i söder än i norr. Även de största arealerna som brukas ekologiskt finns i södra Sverige.

Hur påverkas miljö och klimat?

Den ekologiska produktionen värnar den biologiska mångfalden och använder inga giftiga kemikalier vilket är i linje med de nationella miljömålen för ökad mångfald, en giftfri miljö och grundvatten av god kvalitet.  I synnerhet konventionella djurgårdar har i genomsnitt ett högre kväveöverskott än ekologiska motsvarigheter. Hur stort näringsläckaget blir från en gård beror dock på många faktorer och skillnader mellan gårdar, oavsett om de bedriver ekologisk eller konventionell lantbruk, kan vara stora. Utsläppen av växthusgaser är lika stora eller något lägre för ekologisk produktion jämfört med konventionell eftersom handelsgödsel inte används. Utsläppen kan dock vara högre per kilo producerad vara i den ekologiska odlingen eftersom avkastningen per hektar i regel är lägre. För idisslande djur på bete, som kor och får, är skillnaderna i utsläpp små mellan ekologisk och konventionell produktion. Eftersom ogräsmedel inte används i ekologisk produktion behövs mekanisk bekämpning, vilket ökar utsläppen av växthusgaser om motordrivna maskiner används. Mullbildningen som generellt är högre i det ekologiska lantbruket bidrar till att binda koldioxid i marken.

Vad är KRAV?

KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion) bildades 1985, från början som Kontrollföreningen för alternativ odling. Alternativjordbrukarna var en liten grupp lantbrukare som protesterade mot negativa miljöeffekter och ohållbara produktionsmetoder i det konventionella jordbruket. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt. Ekologiska livsmedel efterfrågas alltmer över hela världen och de ekologiska idéerna om att odla mark och föda upp djur ses av många som lösningen på flera av jordbrukets miljöproblem. Idag drivs KRAV som en ekonomisk förening med 28 rikstäckande medlemsorganisationer. Det finns fyra kontrollföretag som kan certifiera ekologisk produktion och som också övervakar att reglerna följs i produktionen. Cirka 4000 jordbruksföretag är anslutna till KRAV och ungefär 6000 certifierade produkter och 540 livsmedelsförädlare bär Kravmärket.

Vad skiljer EU-ekologiskt och KRAV-odlat?

Vad som får kallas för ekologisk produktion styrs av EU: s förordning om ekologisk produktion och av KRAV. EU-förordningen gäller som lag som är gemensam för alla medlemsländer inom EU och den dikterar en miniminivå för vad som ska gälla för ekologisk produktion. EU tillåter vissa nationella tilläggsbestämmelser. Exempelvis får KRAV fortsätta ha tuffare krav på utevistelse för grisar, kor och höns liksom förbudet mot att använda nitrit i kött och charkprodukter. KRAV har också regler för vildfångad fisk som inte regleras i EU-förordningen. Från 1 juli år 2010 gäller obligatorisk märkning av ekologiska produkter med gemensam EU-symbol - EU-ekologiskt. Certifierade ekologiska produkter måste bära EU-märket men får dessutom märkas med KRAV-märket eller Demeterförbundets symbol om reglerna för dessa är uppfyllda.

Källor

• Ekologiskt lantbruk –Odling och djurhållning. Ingrid Källander. Natur och Kultur, 2005.
• Ekologisk produktion och miljökvalitetsmålen – En litteraturgenomgång. Jonas Nilsson, CUL, SLU, 2007.
• LRF
• Jordbruksverket
• KRAV
• Ekologiskt jordbruk, EU-kommissionen
• Demeterförbundet