Varje kilo mat åker hundra mil, sägs det. Det är en sanning med modifikation. Många matvaror åker tusentals, tiotusentals mil, andra kanske bara fem eller tio. Men åker gör de. En del varor har dessutom mycket märkliga resvägar. Som den frysta laxfilén som kommer från Chile och har fileats i Thailand innan den fraktades till Sverige för att kanske säljas på ICA.

Hur transporteras olika produkter?

En tredjedel av all godstrafik på vägarna i Europa är livsmedelstransporter. Långtradare är det vanligaste sättet att frakta mat på idag. Det gäller all slags mat, även foder till djuren. Sveriges medlemskap i EU och den fria rörligheten av varor har medfört ökad import av mat från Europa. Ofta består transporterna av en kombination av tåg och lastbil. Exempel på livsmedel som fraktas med tåg är drycker, matolja, pasta, mjöl och socker. Långväga flygtransporter används bara i undantagsfall för vissa exotiska bär, frukter och grönsaker. Båt är vanligast när det gäller import av frukt, grönsaker samt fryst fisk och skaldjur, exempelvis från fjärran östern. Frukten plockas omogen och mognar under båtresan. På samma sätt möras färskt vakuumpackat kött under transporten från Sydamerika, som också sker med båt.

Hur mycket påverkar transporterna miljön?

Av de olika transportsätten ger flygtransporter upphov till mest klimatpåverkan, 200 gånger mer jämfört med båtfrakt (se stapeldiagram). Trots långa transportsträckor är båtfrakt ett miljövänligt alternativ i förhållande till mängd transporterad produkt. Tåg är också skonsamt mot miljön men sparsamt nyttjat.

Livsmedelskedjan Coop har hösten 2009 tagit ett stort steg mot klimatsmarta frakter och låter en stor del av sina varor ta tåget (se bild). Transporten sker i samarbete med Green Cargo. Varor fylls på i 36 lastbilstrailers och lastas sedan ombord på det så kallade Cooptåget, som går från Helsingborg till Stockholm fem dagar i veckan. Det innebär 350 färre långtradare per vecka på samma vägsträcka och 8000 ton mindre koldioxidutsläpp per år. Målet är att Cooptåget ska rulla vidare även norrut och på sikt ska merparten av Coops transporter ske med tåg.

Antalet livsmedelstransporter liksom avstånden ökar i takt med att produktionen specialiseras och blir alltmer storskalig. Utvecklingen går mot färre mejerier, färre slakterier, färre bagerier, allt större men färre gårdar, allt större men färre mataffärer. Även mellan konsumenten och butiken har avståndet ökat markant. När kvartersbutiken är borta tar man bilen och handlar i något köpcentrum. Maten åker allt längre sträckor men ändå är den genomsnittliga transportsträckan kort - cirka tio mil. Och det är inte de tyngsta och längsta frakterna utan de kortaste som belastar miljön mest. Ökad efterfrågan på ekologiska varor ställer krav på miljövänligare transporter. Både handeln och industrin har ambition att effektivisera och samordna transporterna bättre. Men det går trögt. Dagligvaruhandeln svarar för en femtedel, det vill säga 20 procent, av de totala godstransporterna.

Trots alla livsmedelstransporter är det inte de som står för de största utsläppen av växthusgaser i livsmedelskedjan utan produktionen – speciellt jordbrukets produktion. Transporterna står för ca 20-30 procent av livsmedelsproduktionens totala utsläpp av växthusgaser.

Vilken betydelse har konsumentens transportsätt?

Omkring en tredjedel av alla transporter i livsmedelskedjan är hemtransporter. Personbilstransporterna till och från mataffären gör större inverkan på miljön än alla långtradare med livsmedel vi ser på vägarna. Det beror på mängden gods som transporteras samtidigt. En fullpackad långtradare med släp har cirka 30 till 40 ton varor i lasten och drar cirka 4,5 liter diesel per mil. Vid en körning på 100 mil kan den därför släppa ut mindre koldioxid per kilo vara än personbilen som kör hem varor från stormarknaden. Ju oftare konsumenten tar bilen till mataffären desto större miljöpåverkan.  Att åka kollektivt, cykla till mataffären eller handla på nätet, e-handla, kan vara en modell för att minska hushållens biltransporter. Naturvårdsverket har visat att cirka 35 procent energi skulle sparas om hälften av alla inköp gjordes via nätet och leverans av varorna till hushållen samordnades.

Exempel på två olika varor, ost…

Arla Herrgård står det på plastförpackningen som osten ligger i. Hur den kom till ICA Kvantum i Nacka utanför Stockholm är en lång historia. Den är ystad på Arlas mejeri i Kalmar. Mjölken kom från kor i Småland, Öland eller Östergötland. Efter en tids lagring fraktades osten från Kalmar till Arlas centrallager i Götene för att mogna färdigt och sedan förpackas i bit. Från Götene kördes Herrgårdsosten med Arlas långtradare till ICA: s centrallager i Kallhäll. Därifrån skickades den tillsammans med andra varor till ICA-butiken i Nacka.

…och  morot

Morötterna i den ICA-märkta plastpåsen i grönsakshyllan är skördade hos en odlare utanför Kristianstad. Därifrån kördes de till ett skånskt packeri som samlar upp rotsaker från fler odlare i trakten. Där tvättades morötterna och packades i enkilos plastpåsar, datumstämplades och skickas till ICA:  s centrallager för frukt och grönt i Helsingborg. Efter kvalitetskontroll skickades morötterna vidare till något av ICA: s fem övriga centrallager, i det här fallet Kallhäll. Från Kallhäll kördes morötterna slutligen ut till butik. Kanske i samma lastbil som herrgårdsosten.

Källor/läs mer

Mat och klimat - En sammanfattning om matens klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv, Angervall, Sonesson, Ziegler och Cederberg, SIK-Rapport 776, 2008.