Hur produceras maten i Sverige och hur ser ett hållbart lantbruk ut? Kring dessa frågor diskuterar vi i den tredje seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som sätter in frågor om mat och klimat i ett bredare miljöperspektiv. I expertpanelen sitter forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet.

- De senaste 50 åren har vi fått tillgång till två viktiga produktionsmedel; handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De har betytt mycket för den produktionsutveckling som vi har haft och som i storleksordningen är att vi har fördubblat spannmålsskördarna och mjölkproduktionen under dessa år.

Det säger Rune Andersson, professor i markvetenskap, som är en av de deltagande experterna som särskilt kommer prata om konventionellt jordbruk. I expertpanelen sitter även Jan Bertilsson, professor i husdjursvetenskap som ska berätta om mjölkproduktionen, och Johanna Björklund, forskare inom ekologisk produktion på Centrum för uthålligt lantbruk. Johanna Björklund säger:

- Det ekologiska lantbruket har varit en drivkraft för det konventionella att utvecklas miljövänligt. Det är intressant att se hur både det ekologiska och konventionella lantbruket har lärt sig av varandra och att det är så viktigt att det finns olika sätt att driva lantbruk och olika idéer om vad ett hållbart lantbruk är.

Seminarierna sänds via videolänk från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala till lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund, där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor! Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 20 april

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket och Formas. Kontakt: Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige (nås dock inte fredag 16 april).

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

• Ät mindre kött.
• Byt ut en del av köttet mot proteinrika och fiberrika baljväxter som ärter, bönor och linser – färska, torkade eller konserverade. Baljväxter är bra i växtföljden och hjälper till att binda kväve i marken.
• När du handlar nötkött, välj svenskt och gärna ekologiskt eller naturbeteskött. När du handlar fläskkött eller kyckling, välj kött från ekologisk produktion eller från produktionssystem där fodret inte består av importerat sojafoder eller mycket odlat foder.
• Brukar du äta lunch ute på restaurang? – välj gärna vegetariskt! Köttet på restauranger är ofta importerat.
• Satsa på grytor med mycket lök och rotsaker så kan du minska på mängden kött men ändå bli mätt. Byt ut en del av köttfärsen mot rivna morötter och rödbetor.
• Ät säsongsanpassat. Följ den svenska odlingssäsongen och välj bort frukt och grönt som flygfraktats. Njut av färskpotatis, sparris, färsk lök, bladgrönsaker och bär under vår och sommar. Passa på att frossa i höstskördade frukter, svamp och grönsaker. Laga gratänger, soppor och mustiga grytor med lök, rotsaker och bönor under vintermånaderna
• Byt ut salladsgrönsaker mot grövre grönsaker som lök, morötter, kål, rödbetor. Det är både billigare, nyttigare och bättre för miljön.
• Ät mer av lokala grönsaker och frukter och mindre från växthusodlingar som använder fossila bränslen.
• Byt ris mot potatis, bulgur, matkorn och matvete och pasta som producerats i Sverige. Ris måste fraktas långt och marken som riset odlas på släpper ut mycket metangas.
• Ät gärna fisk och skaldjur, men välj arter från hållbart fiske som är märkta med Krav eller MSC (se miljömärken i avsnittet om märkning).
• Undvik så gott det går att äta livsmedel som transporterats med flyg eller långa vägar med lastbil.
• Förvara maten rätt så håller den längre och onödigt spill minskas.
• Lita på dina sinnen. Lär dig hur färsk mat luktar och smakar och titta inte blint på bäst-före-datum.
• Lär dig skillnaden mellan ”bäst-före-datum” och ”sista förbrukningsdag”.
• Kasta inte mat i onödan. Vi slänger vart femte kilo mat vi handlar hem. Den största delen av all den maten har producerats och transporterats helt i onödan. Planera matinköpen bättre och ta vara på resterna.
• Laga maten energiekonomiskt. Använd gärna mikro, håll spisplattor rena och använd plana kastruller och stekpannor. Använd lock och undvik att stormkoka maten. Utnyttja eftervärmen.
• Vattenkokare är både det snabbaste och energisnålaste sättet att koka upp vatten på.

Källor

Grön guide, Naturskyddsföreningens hemsida.

Mat & Klimat, Björklund, Holmgren, Johansson, Medströms bokförlag, 2008.

Vad är ekologisk produktion och vilka principer följer man?

Att bruka jorden ekologiskt är att förhålla sig till naturresurser som mark, vatten och energi på ett skonsamt sätt. Samspelet människa och natur är centralt och målet är att skapa en långsiktigt hållbar produktion av mat. Stor biologisk mångfald och ett starkt djurskydd är också viktiga ingredienser. Även förädlingen av jordbruksprodukterna ska vara uthållig. Vad som räknas som ekologisk produktion i Sverige bestäms dels av EU: s förordning om ekologisk produktion, dels av KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion). Biodynamisk odling är en form av ekologisk odling och följer EU-förordningen och Demeterförbundets regler. Ekologisk produktion kan certifieras av godkända certifieringsföretag. En certifierad ekologisk produkt kan bära EU: s, KRAV: s eller Demeterförbundets symbol. Produkter som är ekologiskt producerade men inte är certifierade får inte säljas som ekologiska produkter.

Naturlighet, kretslopp, närhet, försiktighet och rättvisa är några nyckelord för ekologisk livsmedelsproduktion.

Ekologisk odling och djurhållning

Det som främst utmärker den ekologiska produktionen är hur man hanterar skadegörare och ogräs, hur man gör för att ge grödorna tillräckligt med näring och att djuren har en central roll i produktionen. En ekologisk gård har vanligen både djur och odlingsmark. Skadegörare och ogräs hålls främst efter med förebyggande metoder. Växtföljden kan till exempel användas så att risken för olika angrepp minskar. Odling av motståndskraftiga sorter är ett annat sätt att minska angreppen. Inga kemiska bekämpningsmedel får användas. Växtnäringen ska användas för att bygga upp jordens bördighet. Som växtnäring används stallgödsel, kvävefixerande baljväxter och annat organiskt material. Mineralgödsel får endast användas om det har naturligt ursprung. Gårdens växt- och djurhållning ska vara i balans. Därför odlas djurens foder på gården och antalet djur ska anpassas efter den areal gården har för att producera foder. Ekologisk produktion ställer höga krav på djurskydd och att djuren ska ha möjlighet att utöva sina naturliga beteenden.

Ekologiska lantbruk får ofta lägre skördar än konventionella. Spannmålsskördarna i Sverige blir i snitt 30 procent lägre medan potatisskördarna i snitt kan bli hälften så stora som för ett konventionellt lantbruk. Skillnaderna i avkastning för slåttervall och betesvall jämfört med konventionell odling är däremot små. Skördarnas storlek varierar också mer för ekologiska lantbruk jämfört med konventionella. Arbetsinsatsen är högre i det ekologiska lantbruket, speciellt för grönsaksodling där ofta handrensning av ogräs krävs. Odlingar riskerar att drabbas hårdare vid torka och sjukdomsangrepp eftersom det inte finns några snabba lösningar att ta till.

Cirka 15 procent av åkerarealen brukas ekologiskt i Sverige idag varav cirka hälften utgörs av certifierad ekologisk odling. De ekologiska lantbrukarna är ojämnt fördelade över landet. Störst andel ekologiska lantbruk finns i norra Sverige. Exempelvis är varannan gård ekologisk i Jämtland och Västernorrland medan bara fem procent av de skånska bönderna satsat ekologiskt. Trots det är ändå antalet företagare som satsar på ekologisk produktion störst i Västra Götalands, Värmlands, Jönköpings, Östergötlands och Skåne län, det vill säga i landets södra delar eftersom det totala antalet lantbrukare är större i söder än i norr. Även de största arealerna som brukas ekologiskt finns i södra Sverige.

Hur påverkas miljö och klimat?

Den ekologiska produktionen värnar den biologiska mångfalden och använder inga giftiga kemikalier vilket är i linje med de nationella miljömålen för ökad mångfald, en giftfri miljö och grundvatten av god kvalitet.  I synnerhet konventionella djurgårdar har i genomsnitt ett högre kväveöverskott än ekologiska motsvarigheter. Hur stort näringsläckaget blir från en gård beror dock på många faktorer och skillnader mellan gårdar, oavsett om de bedriver ekologisk eller konventionell lantbruk, kan vara stora. Utsläppen av växthusgaser är lika stora eller något lägre för ekologisk produktion jämfört med konventionell eftersom handelsgödsel inte används. Utsläppen kan dock vara högre per kilo producerad vara i den ekologiska odlingen eftersom avkastningen per hektar i regel är lägre. För idisslande djur på bete, som kor och får, är skillnaderna i utsläpp små mellan ekologisk och konventionell produktion. Eftersom ogräsmedel inte används i ekologisk produktion behövs mekanisk bekämpning, vilket ökar utsläppen av växthusgaser om motordrivna maskiner används. Mullbildningen som generellt är högre i det ekologiska lantbruket bidrar till att binda koldioxid i marken.

Vad är KRAV?

KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk produktion) bildades 1985, från början som Kontrollföreningen för alternativ odling. Alternativjordbrukarna var en liten grupp lantbrukare som protesterade mot negativa miljöeffekter och ohållbara produktionsmetoder i det konventionella jordbruket. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt. Ekologiska livsmedel efterfrågas alltmer över hela världen och de ekologiska idéerna om att odla mark och föda upp djur ses av många som lösningen på flera av jordbrukets miljöproblem. Idag drivs KRAV som en ekonomisk förening med 28 rikstäckande medlemsorganisationer. Det finns fyra kontrollföretag som kan certifiera ekologisk produktion och som också övervakar att reglerna följs i produktionen. Cirka 4000 jordbruksföretag är anslutna till KRAV och ungefär 6000 certifierade produkter och 540 livsmedelsförädlare bär Kravmärket.

Vad skiljer EU-ekologiskt och KRAV-odlat?

Vad som får kallas för ekologisk produktion styrs av EU: s förordning om ekologisk produktion och av KRAV. EU-förordningen gäller som lag som är gemensam för alla medlemsländer inom EU och den dikterar en miniminivå för vad som ska gälla för ekologisk produktion. EU tillåter vissa nationella tilläggsbestämmelser. Exempelvis får KRAV fortsätta ha tuffare krav på utevistelse för grisar, kor och höns liksom förbudet mot att använda nitrit i kött och charkprodukter. KRAV har också regler för vildfångad fisk som inte regleras i EU-förordningen. Från 1 juli år 2010 gäller obligatorisk märkning av ekologiska produkter med gemensam EU-symbol - EU-ekologiskt. Certifierade ekologiska produkter måste bära EU-märket men får dessutom märkas med KRAV-märket eller Demeterförbundets symbol om reglerna för dessa är uppfyllda.

Källor

• Ekologiskt lantbruk –Odling och djurhållning. Ingrid Källander. Natur och Kultur, 2005.
• Ekologisk produktion och miljökvalitetsmålen – En litteraturgenomgång. Jonas Nilsson, CUL, SLU, 2007.
• LRF
• Jordbruksverket
• KRAV
• Ekologiskt jordbruk, EU-kommissionen
• Demeterförbundet