2010-08-31
Ät lokal mat och stöd landsbygden – så resonerar både konsumenter, grossister och krögare, visar en färsk undersökning som Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR) genomfört. Drivkraften bakom den hetaste mattrenden är konsumenternas efterfrågan och det viktigaste argumentet för konsumenterna att köpa lokalt producerad mat är att stödja en levande landsbygd. Konsumenterna menar också att lokalproducerat är bra för miljön och för djuren.
Sveriges lantbruksuniversitet

2010-08-31
Lägg inte på mer än du orkar äta upp! Släng inte maten! Nej, det är inte med pekpinnar som Knivsta kommun ska minska matsvinnet i skolorna. I stället bjuds eleverna på en matresa. Det är kostchefen i kommunen Ingela Nannström som tagit initiativ till projektet Vår härliga matresa, där fabler spelar en central roll. Tanken är att de yngre barnen genom illustrationerna ska lära sig om matens ursprung och fyllas med respekt och omtanke.
Upsala Nya Tidning

Hur gör jag för att bli en miljösmart matkonsument? Hur ska jag som konsument kunna välja mat som både är bra för miljön och min hälsa? När får vi en klimatmärkning av livsmedel och hur kommer den att fungera?  Dessa och andra frågor kring samma tema diskuteras vid den andra seminarieträffen i projektet Miljösmart Mat som handlar om livsmedelsproduktionens och konsumtionens miljöpåverkan. I en expertpanel sitter nutritionist Monika Pearson från Livsmedelsverket och Pernilla Tidåker, projektledare för Klimatmärkningen/Svenskt sigill.

- Köttkonsumtionen har ökat kraftigt i Sverige de senaste 10-20 åren och vi äter nu mer kött än vad som är motiverat ur näringssynpunkt. Produktionen av kött är väldigt resurskrävande och medför en mycket större miljöbelastning jämfört med odling av vegetabiliska livsmedel. För miljöns och även vår hälsas skull skulle vi gott och väl kunna minska vår köttkonsumtion.

Detta säger Monika Pearson som har medverkat vid framtagandet av förslaget till Livsmedelsverkets miljösmarta matval utifrån kostråden.

Seminariet sänds via videolänk från Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala till kommunala lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor. Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 23 mars

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket. Kontakt: Karolin Bergman, 018 - 67 24 57 eller Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31, LivsmedelsSverige

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Visst är det väl transporten av mat som är den största miljöboven - eller? Ett av tio kilo mat som vi köper i Sverige slängs i onödan. Odlad lax från Norge transporteras till andra sidan jordklotet för att rensas och styckas och transporteras sedan till svenska butiker. Hur ska vi hantera maten på bästa sätt för att minska onödig miljöbelastning? Hur stor skillnad gör det om jag cyklar till affären istället för att ta bilen? Hur gör man för att jämföra klimatpåverkan från olika livsmedel? Frågor kring transporter, förpackningar och svinn diskuteras vid årets första seminarieträff i projektet Miljösmart Mat som handlar om livsmedelsproduktionens och konsumtionens miljöpåverkan.

I expertpanelen sitter Elin Röös från Institutionen för energi och teknik vid SLU, Uppsala och Anna Carlsson, expert på matsvinn från Konsumentföreningen Stockholm.

- Vi slänger mycket mat i vårt samhälle idag, och mycket av den maten slängs helt i onödan vilket  också ger en helt onödig miljöbelastning. Om vi ändrar vårt beteende kan det göra stor skillnad för miljön, säger Anna Carlsson.

Seminariet ges via videolänk och sänds från Sveriges lantbruksuniversitet vid Ultuna i Uppsala till kommunala lärcentra i Köping, Nyköping, Nynäshamn, Sandviken, Örebro och Östersund där du som journalist kan vara med och ställa dina frågor. Inbjudna är även skolpersonal och allmänhet.

Datum: tisdagen den 16 mars

Tid: 15.30-17.30

Plats: Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna), Sal H i Undervisningshuset; Köping: Kompetenscenter Köping, Glasgatan 20 B; Nyköping: Campus Nyköping, Stora Torget 7; Nynäshamn: Nynäshamns KompetensCentrum, Idunvägen 1, plan 6 (på sjukhuset); Sandviken: CVL – Lärcentrum, Sandbacka park, Högbovägen 45; Örebro: Cityakademin, Näbbtorgsgatan 12, Studieplanet rum 302; Östersund: Lärcentrum Östersund, Österängsskolan, Rådhusgatan 72.

Varmt välkommen!

Projektet Miljösmart Mat genomförs av LivsmedelsSverige med stöd från Jordbruksverket och Formas. Kontakt: Karolin Bergman, 018 - 67 24 57 eller Pernilla Johnsson, 018 - 67 24 31 LivsmedelsSverige.

www.miljösmartmat.se

www.livsmedelssverige.se

Hur ska jag välja mat för att var miljösmart? Kan jag äta miljösmart och hälsomedvetet? Hur gör man när man räknar på olika produkters miljöpåverkan. Dessa frågor kan du få svar på genom att läsa texterna i detta avsnitt. Titta också på filmen här till höger.

Efterfrågan på klimatinformation om produkter ökar runtom i världen. Men att beräkna en varas totala klimatpåverkan är svårt. Carbon Footprinting är ett projekt mellan ett 50-tal länder som, tillsammans med den internationella standardiseringsorganisationen ISO, arbetar för att få till stånd enhetliga metoder för klimatmärkning av varor och tjänster. Arbetet ska vara klart år 2011. Frivillig klimatmärkning pågår redan i flera länder.

Brittiska livsmedelskedjan Tesco var först i Europa med att klimatmärka varor. Symbolen är ett fotavtryck där mängden utsläpp av koldioxid anges för respektive vara. Märkningen inleddes våren 2008. De första produkterna som märktes var apelsinjuice, lök, potatis och tvättmedel. Ett år senare var ett hundratal av kedjans varor klimatmärkta. Tesco har också tagit fram en skrift om vad man kan göra för att minska klimatavtrycket. En miljon exemplar av skriften har distribuerats till kunder i Storbritannien och på Irland.

Den franska regeringen överväger att införa en obligatorisk klimatmärkning. Hur den ska utformas är inte klart men beslut fattas under våren 2010. Ett avtal finns redan mellan Miljödepartementet, ansvariga myndigheter och de stora kedjorna om att utveckla klimatmärkningen under en femårsperiod. Flera livsmedelskedjor har redan infört klimatmärkning som t.ex. Casino, Leclerc, Intermarché och Ecomarché. Casino, exempelvis, grundar sin koldioxidmärkning på de fem viktigaste stegen i varans livscykel och har cirka 3000 varor med märket ”Carbon Casino”.

I Schweiz använder matkedjan Migros procenttal för att informera om hur mycket koldioxidutsläppen har minskat vid produktion av olika varor, alltså en slags omvänd information. Kedjan delar också ut informationsmaterial med tips om hur man kan spara energi genom att agera och handla på olika sätt.

Läs mer:

Tesco

Klimatmärkningen.se

 

Bra Miljöval

Naturskyddsföreningen som är Sveriges största oberoende natur- och miljöorganisation har tagit fram märket Bra Miljöval för att underlätta för konsumenter som vill handla miljövänligt. För att ett företag ska få använda märket på sin produkt måste produkten uppfylla särskilda miljökriterier. De produkter som bär märket kan vara varor som till exempel hushållskemikalier eller tjänster som till exempel elenergi och transporter.

 

EU-blomman

EU-blomman eller ”EU Ecolabel” som märket heter egentligen är EU:s motsvarighet till den nordiska Svanen. Märket visar att EU-kommissionens miljökriterier är uppfyllda. Kraven ställs på produktens hela livscykel. Varor som bär märket kan vara hygienartiklar, hushållsmaskiner, bäddmadrasser, kläder, möbler mm.

Läs mer: Europeiska kommissionen – Eco-label

 

Forest Stewardship Council (FSC)

Forest Stewardship Council är ett certifieringsorgan för trävaror. Märkningen visar att varorna producerats från skogar som brukas på ett miljöanpassat och ekonomiskt hållbart sätt. Krav ställs på att biologisk mångfald ska skyddas och att urbefolkningars rättigheter respekteras. Drygt tio procent av världens skogar är FSC-certifierade idag (2009).

 

Svanen

Svanenmärket är nordens officiella miljömärke som i Sverige utfärdas av Miljömärkning Sverige. Produkterna eller tjänsterna som bär märket måste uppfylla vissa miljökriterier som omprövas regelbundet. Kraven ställs på produktens hela livscykel. Svanen används på kemtekniska varor, hygienartiklar, maskiner, hotell mm.

 

TCO

Den internationella TCO-märkningen används för IT- och kontorsutrustning med bra användarvänlighet och liten miljöbelastning. Produkterna testas och bedöms av oberoende kvalificerade testlaboratorier. Gällande krav för märket bestäms tillsammans med användare, tillverkare och forskare och andra experter. När det gäller miljön ställer TCO krav på låg energiförbrukning, begränsad användning av miljöfarliga ämnen samt återvinning. TCO Development som äger märket är ett aktiebolag som ägs av TCO, Tjänstemännens centralorganisation. Det finns ett antal olika TCO-märken beroende på vilken produkt som märks.

DEBIO

Norsk ekologisk märkning för livsmedel. Liksom för KRAV finns det regler som ska uppfyllas i hela produktionsledet. Kontroller utförs regelbundet för att se att reglerna följs. Varor med det norska märket syns ibland i svenska butiker.

 

Demeter

Svenska Demeterförbundet är en ideell konsumentförening som kontrollerar och auktoriserar biodynamisk växtodling, djurhållning, slakterier, butiker, förädlare, grossister och importörer. Alla demetermärkta varor måste dessutom uppfylla EU:s regler om ekologisk produktion. Demetermärket innebär att produkten innehåller minst 95 % ekologiskt och minst 90 % biodynamiskt odlade råvaror. Genom tidsbegränsad dispens kan andelen biodynamisk råvara sänkas till minst 2/3-delar, men andelen ekologiskt odlade råvaror måste fortfarande vara 95 %. Demeterförbunden som finns i över 20 olika länder har gemensamma internationella riktlinjer.

 

Ekologiskt jordbruk (ny logo från juli 2010)

EU: s märke för ekologiska produkter får bara användas om de innehåller minst 95 procent ekologiskt producerade råvaror. EU vill genom sitt ekologiska märke underlätta för konsumenterna att känna igen ekologiska livsmedel. EU: s märke för ekologiska livsmedel håller på att få ny design, men märket som visas här (Ekologiskt jordbruk) gäller tills vidare. Från och med 1 juli 2010 måste ekologiska produkter märkas med EU-symbolen, men andra märken för ekologiska varor får användas som tilläggsmärkning. EU-märket får bara användas på produkter som är godkända av ett nationellt kontrollorgan. I Sverige finns ett antal godkända kontrollorgan: SMAK, Aranea Certifiering, Valiguard och HS certifiering.

EU-kommissionen anordnade under 2009 och början av 2010 en designtävling och en online-omröstning som var öppen för allmänheten för att utse en ny logo för ekologiska livsmedel från EU. Totalt röstade 129 493 personer vara drygt 60 % röstade på det grönvita lövet som måste användas på alla ekologiska produkter inom EU från juli 2010.

 

SMAK

Aranea Certifiering

Valiguard

Hushållningssällskapets certifiering

I love eco (ICA)

I love eco är ICA:s varumärke för ekologiska livsmedel. Livsmedlen är godkända enligt EU:s eller KRAV:s regler för ekologisk produktion.

 

KRAV (nytt märke från 2010-02-10)

KRAV är en ekonomisk förening som ägs av en grupp företag och organisationer och som arbetar för en ökad ekologisk produktion och konsumtion. Märket används främst på livsmedel men används även för andra produkter som till exempel textilier. För att få använda KRAV-märket ska föreningens regler vara uppfyllda vilket också ska kontrolleras regelbundet av ett godkänt certifieringsorgan (SMAK, Aranea Certifiering, Valiguard, HS certifiering).

KRAVs regler innebär att konstgödsel och syntetiska bekämpningsmedel inte får används. I den ekologiska animalieproduktionen ställs höga krav på att främja produktionsdjurens behov och välbefinnande. KRAV har också vissa begränsningar gällande användningen av tillsatser i livsmedel. En produkt som uppfyller KRAVs regler uppfyller även automatiskt EU:s ibland mindre långtgående regler för ekologiskt jordbruk varför produkten får märkas med båda symbolerna.

Med utgång från den ekologiska grunden tar KRAV ett nytt steg mot målet om en hållbar livsmedelsproduktion genom att lägga till regler som minskar matens klimatpåverkan. Inledningsvis gäller tillägget växthus och fiske och fortsätter successivt inom samtliga områden t.o.m. år 2012. I samband med denna förändring i märkningen så införs ett nytt KRAV-märke.

 

Marine Stewardship Council

MSC (Marine Stewardship Council) är en global, oberoende, icke vinstdrivande organisation som arbetar med att lösa problemen med överfiskning av världens vatten. MSC certifierar företag som enligt bedömning bedriver ett hållbart fiske. Antalet fiskprodukter som bär märket ökar stadigt i svenska butiker. Organisationen grundades 1997 av Unilever och Världsnaturfonden (WWF) men står nu på egna ben med stöd från olika företag och organisationer.

 

Rainforest Alliance

Rainforest Alliance är en internationell icke vinstdrivande organisation som certifierar företag som kan visa att de producerar varor och tjänster på ett sätt som bevarar den biologiska mångfalden och möjliggör människors långsiktiga försörjning.

 

Svensk lantmat

Svensk lantmat är en producentförening för små och stora svenska livsmedelsföretag. Föreningen har funnits sedan 1990 och har som mål att företagen ska finnas nära konsumenten och garanterar kvalitet och ursprung. Märket är inte ett miljömärke utan ett kvalitetsmärke, men eftersom varorna är närproducerade kan de ändå medföra vissa miljövinster i form av minskade transporter.

 

Svenskt Sigill

Svenskt Sigill är ett kvalitetsmärke för livsmedel och blommor. Varor märkta med Svenskt Sigill kommer alltid från svenska gårdar och går att spåra tillbaka till sitt ursprung. Märket garanterar att varan har producerats enligt regler om livsmedelssäkerhet, miljöhänsyn, god djuromsorg och öppna landskap. Ett fristående kontrollföretag kontrollerar att reglerna följs. Märket Svenskt sigill ägs av Sigill Kvalitetssystem AB som är ett dotterbolag till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

 

Treklövern (COOP)

Treklövern är inte ett officiellt miljömärke utan fungerar som en guide till miljömärkta varor i Coops butiker, till exempel KRAV-märkta livsmedel.

 

Änglamark (COOP)

Änglamark är inget miljömärke utan Coops varumärke för miljövänliga varor som tillsammmans med änglamarksymbolen är märkta med till exempel KRAV-märket eller Svanen.

 

Ø-märket

Märket får sättas på danska ekologiska varor som producerats och kontrollerats enligt de regler som utfärdas av Danmarks centrala livsmedelsmyndighet (Fødevarestyrelsen) och EU. Varor med det danska märket syns ibland i svenska butiker.

 

 

 

 

 

 

Jordbruket, oavsett om det är konventionellt eller ekologiskt, påverkar miljön runt omkring oss. Viss påverkan ses som positiv, till exempel att landskapet hålls öppet, medan annan påverkan är negativ, till exempel läckage av näring eller utsläpp av växthusgaser. Riksdagen har antagit 16 miljömål som berör hela samhället. Jordbruket har i större eller mindre grad betydelse för hur flertalet av dessa mål ska kunna uppfyllas.

Näringsläckage, övergödning och försurning

Kväve tillförs jordbruksmarken genom handels-, stall- och betesgödsel, slam, kvävefixering från baljväxter, luftnedfall och utsäde. En del av kvävet försvinner i samband med skörd när grödorna tas bort från åkern. Skillnaden mellan tillfört och bortfört kväve blir det överskott som riskerar att läcka ut i luft och vatten och orsaka övergödning. Närmare hälften, 40 procent, av kväveläckaget till sjöar, hav och vattendrag beror på jordbruket. Mest kväveöverskott finns på mjölkgårdarna, både konventionella och ekologiska. Läckaget är störst i södra och västra Götaland, där jordarna är lätta och det finns mycket djur. Dessutom är nederbörden stor och vintrarna milda i området vilket ökar läckaget. Kväve kan också läcka genom att ammoniak från gödsel avges till luften. När ammoniaken sedan faller ned igen kan den orsaka både försurning och övergödning. Kväveläckaget går att minska genom effektivare metoder för att lagra och sprida gödsel, anläggning av bevuxna men oodlade skyddszoner och nya våtmarker samt odling av fånggrödor (grödor som tar upp kvävet). Statliga miljöstöd finns för flera sådana åtgärder.

Fosfor är ett viktigt grundämne men också en ändlig resurs som bryts för framställning av fosfatgödsel till jordbruket. Fosfor binds i marken men riskerar att frigöras speciellt vid kraftiga regn eller snösmältning på lerhaltiga obeväxta och sluttande jordar. I områden med mycket djur kan fosfor spridas till marken via foder och stallgödsel. Fosfor har större betydelse än kväve när det gäller övergödning av sjöar och vattendrag - även till havet, har forskarna kommit fram till på senare år. Jordbruket svarar för nästan hälften av fosforförlusterna, 40 procent. Åtgärder mot fosforläckage liknar de som används för att minska kväveläckaget.

Andra ämnen som kan orsaka övergödning och försurning är kväveoxider och svaveldioxid från förbränning av fossila bränslen.

Växthusgaser

Jordbruket släpper i huvudsak ut tre sorters växthusgaser: koldioxid från åkermark och från förbränning av fossila bränslen som olja och diesel, metangas från husdjur, främst nötboskap, och lustgas (dikväveoxid) från åkermark. Jordbruket är orsak till cirka 15 procent av samhällets totala utsläpp av växthusgaser. När det gäller lustgas och metan så svarar jordbruket för 70 respektive 60 procent av Sveriges totala utsläpp medan jordbrukets koldioxidutsläpp bara är cirka två procent av det totala.

Metan är en 20 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Metangas bildas vid nedbrytning av växtrester och vid matsmältningen hos idisslande djur. Utsläppen har minskat de senaste åren till följd av minskad köttproduktion. Istället har köttimporten ökat och miljöbelastningen exporterats till andra länder. Stallgödsel släpper också ifrån sig metan. Om gödsel, mat och växtrester rötas till biogas förvandlas problemet till klimatvinst. Restprodukten blir högvärdigt jordförbättringsmedel. Bidrag utgår till lantbruk som satsar på biogasanläggning.

Lustgas är en 300 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Hur den bildas i jordbruksmarken är delvis oklart men stora mängder kväve och dålig tillgång på syre ger ökad risk för avgång av lustgas. Vid lagring av fast stallgödsel avgår också lustgas. Flytgödsel, det vill säga gödsel blandat med urin, släpper ifrån sig betydligt mindre mängder.

Koldioxidutsläppen i jordbruket kan minskas genom att odla mer vall och energigrödor. Användningen av biobränslen för uppvärmning av stall och växthus har redan krympt energianvändning och koldioxidutsläppen väsentligt.

Kadmium

Tungmetallen kadmium finns i det råfosfat som används för att tillverka fosforgödsel. Även det avloppsslam som används som gödselmedel i jordbruket innehåller kadmium. Upplagring av kadmium i åkermarken kan på sikt minska markens användbarhet för produktion av livsmedel. Naturliga processer kan skadas och kadmium i de skördade grödorna kan skada människors hälsa. Tillförseln av kadmium till odlad mark har minskat mycket de senaste 30 åren, främst genom att kadmiuminnehållet i handelsgödsel har minskat.

Biologisk mångfald

Jordbrukslandskapet som formats under århundraden har förändrats drastiskt de senaste årtiondena. Åkrar och betesmarker har lagts ned, småbiotoper har försvunnit, våtmarker har dikats ut, gamla kulturväxter och svenska lantraser har minskat i antal. Ekonomiskt stöd för skötsel av betesmarker och ängsmarker syftar till att främja öppnare landskap och ökad biologisk mångfald. Småbiotoper som stenrösen och gärdesgårdar och åkerholmar ska skyddas och skötas om. Andra exempel på åtgärder för att öka den biologiska mångfalden är anläggning av våtmarker, vilket också minskar risken för näringsläckage.

Kemisk bekämpning

Bekämpningsmedel används i jordbruket för att skydda odlade växter mot angrepp av ogräs, insekter och svampsjukdomar. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan leda till att dessa preparat läcker ut i vatten, luft och mark. Riskerna för att detta ska ske beror på flera saker. Till exempel spelar miljöbetingelserna på och runt omkring fälten där preparaten används stor roll liksom preparatens egenskaper och hur de hanteras. De bekämpningsmedels-rester som finns i naturen har spridits med vinden när fälten besprutas, eller från olämplig hantering när sprutor töms och fylls på. Den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel i Sverige har minskat kraftigt de senaste 30 åren. Några orsaker till detta är ökad rådgivning, bättre spridningsteknik, användning av lägre doser, mer mekanisk bekämpning och att åkerarealen har minskat.

Källor

Jordbruksstatistisk årsbok. SCB, 2009.

Läs mer

Hållbarhet i svenskt jordbruk. SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, LRF, 2007.

Förr skulle det svenska jordbruket göra oss självförsörjande med mat. Nu handlar det mer om att ha en effektiv inhemsk produktion som åtminstone täcker en del av vår egen konsumtion. Idag importeras en tredjedel av maten vi äter. Det handlar också om att behålla en levande landsbygd och erbjuda rekreation för stressade storstadsbor. Det politiska målet för Sveriges jordbruk är att det ska vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart.

Sju procent, av Sveriges totala landareal på 41 miljoner hektar (410 000 kvadratkilometer) används idag till att producera mat, foder och energigrödor. Två tredjedelar är åkermark, resten är betesmark och jord som ligger i träda eller används för energiskogsodling. Antalet jordbruksföretag har minskat med cirka tusen per år sedan EU-inträdet 1995 och är nu cirka 70 000. Utvecklingen av företagens storlek går i två riktningar - stordrift och småskalighet. Medelstora jordbruk läggs ned eller köps upp av kapitalstarka företag med allt mer specialiserad produktion. Småjordbruken överlever via en mer varierande verksamhet, där även turism blivit en lönande bisyssla. Storjordbruken är koncentrerade till slättbygderna i södra och mellersta Sverige, medan de mindre mest finns i skogs- och mellanbygder samt i norr. En kraftig rationalisering av arbetet har lett till att knappt två procent av Sveriges befolkning arbetar med jordbruk, skogsbruk och fiske idag jämfört med två av tre svenskar för 150 år sedan.

Odling

Odling är grunden för vår livsmedelsförsörjning, även när det gäller animaliska livsmedel som mjölk och kött eftersom djurens foder består av växtmaterial. De flesta grödor sås på våren och skördas på sommaren eller hösten. Efter skörden bearbetas ofta fälten med harv för att bekämpa ogräs och blanda in växtresterna i marken. Därefter plöjs fältet och harvas igen inför höstsådden i september eller, som förberedelse inför vintervilan, i de fall sådd sker på våren. För att minska problemen med växtsjukdomar, insekter och ogräs brukar man låta de olika grödorna komma efter varandra i en så kallad växtföljd. Användandet av en växtföljd bygger på att minska smittspridning eftersom olika sorters grödor får olika sorters sjukdomar och angrepp.

Sädesslag (också kallade spannmål eller cerealier) som vete, korn, havre och råg odlas på en tredjedel av Sveriges totala odlade areal. Även oljeväxter (till exempel raps), baljväxter (ärter och bönor), potatis och sockerbetor odlas för livsmedelsframställning. Mer än tre fjärdedelar av åkermarken används för att producera foder till husdjuren.

Gödsling

De tre mineralnäringsämnen som växterna behöver mest av är kväve, kalium och fosfor. De två senare kan man ge varje år eller "förrådsgödsla" för några år i taget. Kväve däremot behöver grödan vid rätt tidpunkt för att skörden skall bli den bästa möjliga. Ärtor och andra baljväxter tar sitt kväve ur luften och kvävegödslas därför inte. De berikar också marken med kväve inför efterföljande gröda.

Besprutning

För att undvika eller minska angreppen av ogräs, sjukdomar och skadedjur som konkurrerar om näring och orsakar minskade skördar används ofta besprutning (kemisk bekämpning) i konventionell odling. På försommaren besprutas stråsäden och flera andra grödor mot ogräs. Olika insekter bekämpas efter behov med stora variationer mellan olika år.

Djurhållning

Mjölkproduktionen har varit basen och betande kor i hagarna vår klassiska bild av svenskt lantbruk. I dagsläget finns cirka 360 000 mjölkkor i vårt land som tillsammans producerar cirka 3 miljarder liter mjölk per år. De senaste 30 åren har antalet mjölkkor i Sverige minskat kraftigt liksom antalet mjölkkobesättningar. Å andra sidan har antalet kor per besättning ökat. Trots ett minskat antal mjölkkor har den totala mjölkproduktionen hållits ganska konstant. Med hjälp av avel och anpassad utfodring har mjölkkon på hundra år förmåtts ge ifrån sig allt mer mjölk - från 2000 liter upp till i genomsnitt 9000 liter per år. Förutom mjölken korna ger kommer mycket av nötköttet vi äter från kalvar till mjölkkor som inte behövs för mjölkproduktion.

Betande nötboskap spelar en viktig roll för det öppna landskapet. Men produktionen av svenskt nötkött har minskat och hälften av vår nötköttskonsumtion täcks idag av import.  Den minskade nötköttsproduktionen gör det svårare att nå det miljömål som riksdagen antagit, att arealen betesmark ska öka. Antalet grisar som föds upp för slakt har minskat sedan 1980-talet. Det svenska grisköttet får allt större konkurrens av billigare kött från bland annat Danmark. Produktionen av får och kyckling har ökat.

Husdjursproduktionen är störst i Sveriges södra delar. Störst ekonomisk betydelse har mjölkproduktionen. Därefter kommer produktionen av nötkött, gris och fjäderfä. Produktionskostnaderna inkluderar arbetskraft, foder, kostnader för byggnader, stängsel, veterinär med mera. Importen av djurfoder utgör mindre än 10 procent av djurens totala konsumtion i Sverige. Det importerade fodret består till stora delar av proteinfoder som sojabönor.

Den svenska djurskyddslagstiftningen hör till den mest långtgående i världen. Reglerna är också strängare i Sverige än i andra länder inom EU. Exempelvis är det lag på att mjölkkor, får och getter ska få vistas utomhus under sommaren. Grisar ska vara lösgående, de får alltså inte stå uppbundna. I Sverige är det också förbjudet att klippa av grisarnas svansar och att trimma näbbarna på höns och kycklingar.

Hur påverkas miljö och klimat av jordbruket?

Livsmedelsproduktionen står för cirka 30 procent av samhällets totala utsläpp av växthusgaser. Jordbruket och dess råvaruproduktion står för den största klimatbelastningen i livsmedelskedjan. Utsläpp av metangas från djur och lustgas från jordbruksmarken bidrar till växthuseffekten. Utsläpp av växthusgaser kommer också från energikrävande tillverkning av konstgödsel, förbränning och multnande växtrester samt från dieselanvändning i arbetsmaskiner och fordon. Jordbruket bidrar också till andra miljöproblem. Ensidig odling samt bekämpning av ogräs och insekter påverkar den biologiska mångfalden. Utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i luften samt läckage av kväve och fosfor till hav, sjöar och vattendrag bidrar till försurning och övergödning. Anrikning av den giftiga tungmetallen kadmium, som har sitt ursprung i bland annat tillverkning av fosforgödselmedel, kan på sikt minska åkermarkens användning för produktion av livsmedel.

Källor

Jordbruksstatistisk årsbok. SCB, 2009.

Läs mer

Odling och uppfödning  Faktaboken, LivsmedelsSverige

De nationella miljömålen